Om en vecka drar Socialdemokraterna i gång sina sonderande samtal med skolans parter och aktörer för att på allvar undersöka förutsättningarna för "nationell samling" om skolpolitiken framöver.
Några av deltagarna runt nästa veckas socialdemokratiska samtalsbord - Eva-Lis Sirén, förbundsordförande Lärarförbundet, Bo Jansson, förbundsordförande Lärarnas riksförbund, Anders Knape (M), ordförande Sveriges kommuner och landsting och Mikaela Valtersson, ordförande Friskolornas riksförbund – undertecknade i går en debattartikel i DN. Tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund (FP) stakade de i tio punkter ut en stig som ska "rädda den svenska skolan".
En rimligt korrekt analys är att Jan Björklund gör vad han kan för att "springa ikapp" de skoloffensiva Socialdemokraterna. Hur pragmatisk man än vill vara så är det givetvis lite genant för regeringens utbildningsminister när oppositionen efterlyser nationell samling för att få ordning, reda och stabilitet i skolan.
I de tio punkterna adresseras flera av de områden där skolan har stor förbättringspotential. Lejonparten av förslagen handlar om lärarutbildningen och om lärarnas löner och auktoritet. Många av dem har varit uppe och vänt i den Björklundska förslagsfloran tidigare.
"Det är just det som är Jan Björklunds kärnproblem", sa socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Ibrahim Baylan när jag talade med honom i går eftermiddag: ”Björklund är för skjutglad”, sa Baylan.
Enligt Ibrahim Baylan hade mycket kunnat vara annorlunda om Jan Björklund börjat sin gärning i den anda som det gemensamma 10-punktsprogrammet signalerar; diskuterat frågorna i botten tillsammans med parter och aktörer innan propositionsskrivandet satte fart.
Nu blev det närmast tvärtom. Ibrahim Baylan tar den "avgörande" frågan om Lärarlegitimationer som exempel.
"I och med utspelet på DN Debatt genomför nu Björklund den 5:e ändringen av legitimationsreformen; och detta innan den ens är genomförd", sa Baylan.
Till Jan Björklunds försvar bör sägas att hans höftskjutande reformiver står i bjärt kontrast till det tämligen loja intresse för grundläggande skolreformer som uppvisades av de senaste socialdemokratiska regeringarna. S var förlamande uppslukat av skolans huvudmannaskapsfrågor och hade inte ork eller förmåga att ta tag i de sviktande kunskapsresultaten och/eller inleda en reformering av lärarutbildningen.
Men nu är nu. Under Stefan Löfvens ledarskap – säkerligen präglat av IF Metalls engagemang för "Kunskap i skolan" – har Socialdemokraterna kopplat ett grepp på de tunga frågorna. Genom att uppträda som ett regeringsparti; bjuda in till nationell samling över alla revir och gränser visar S upp ett allvar som lyfter från politikens sandlådenivå.
Nu är nu också för Jan Björklund. Hans och medskribenternas tio punkter för skolan är välkomna i mina ögon. Ibrahim Baylan har heller inget emot dem. Nu återstår att se om Folkpartiet (regeringen) och Socialdemokraterna förmår att ta även nästa steg; tillsammans komma överens om långsiktiga och regeringsoberoende strukturer för skolan. Ett första test kommer snart då Ibrahim Baylan bjuder in Jan Björklund till överläggningar.