I går kom DN/Ipsos med en ny opinionsmätning. Nivåerna för partierna är inte särskilt intressanta så här långt före ett val. Däremot har det ett visst upplysningsvärde att studera hur väljarna rör sig mellan partierna i opinionsundersökningarna.
Enligt DN/Ipsos rör sig ett noterbart antal väljare från Socialdemokraterna och till Sverigedemokraterna. SD erbjuder, till skillnad mot andra partier ett enkelt svar på arbetslöshetens växande problem: Minska invandringen så blir det mer jobb för svenskar.
S mer kärva budskap är att betona ansvaret för det allmänna att erbjuda fler och bättre utbildningsinsatser och skyldigheter för den enskilde att utbilda sig för att på så sätt bli mer anställningsbar på den kunskapskrävande arbetsmarknaden.
SD:s nationalistiska budskap är lika klassiskt som tokigt. Hur ekonomin och därmed jobbens antal skulle fås att växa genom ett minskat tillflöde av människor; det återstår minst sagt att bevisa.
Men politiken är som den är och som den måste vara. SD har gjort rasismen synlig och är duktiga på att exploatera de spänningar mellan ”vi som byggde landet” och nyinflyttade som finns i Sverige likaväl som överallt annars i världen.
De två stora partierna vet att de historiskt inte har haft något att vinna på en öppen debatt om flyktingar och invandring. Den tidigare strategin har därför varit att inte göra särskilt mycket väsen av vare sig de samhällsnyttor eller påfrestningar som invandringen skapar.
SD:s framgångar är nu emellertid av den arten att tiga inte längre är guld. Av omtanke såväl om samhällsutvecklingen i stort som om regeringsbildandets möjligheter måste både S och M lägga sin beröringsångest i invandringsfrågan åt sidan.
S är å sin sida mycket kritiska till arbetskraftsinvandringen. Den negativa hållningen till denna form av invandring är dock närmast klassisk. Det av Reinfeldts regering nu upphävda förbudet mot arbetskraftsinvandring drevs igenom av LO i tidigt 1970-tal då tillväxten i Sverige började avta. Oron växte för att jobben inte skulle räcka till och för att lönerna skulle dumpas genom ett inflöde av utländsk arbetskraft.
Socialdemokraternas nutida opposition mot arbetskraftsinvandring tar ansats i de missförhållanden som vid flera tillfällen avslöjats. Skrupellösa arbetsgivare lurar hit arbetskraft under falska förespeglingar om jobb och löner som inte finns på riktigt.
Migrationsminister Tobias Billström (M) har å sin sida envetet försökt att införa ett försörjningsansvar för den som vill förenas med sina anhöriga i Sverige. Dock fanns bara MP tillgängligt för att få igenom ett paket med arbetskraftsinvandring och försörjningsansvar genom riksdagen. Uppgörelsen med Miljöpartiet innebar dels att undantagen mot försörjningskravet blev väldigt många. Dels fick M ytterst motvilligt acceptera ett omfattande regelverk för illegala – papperslösa – invandrares rättigheter.
I helgen tillsatte Moderaterna en integrationspolitisk arbetsgrupp. Syftet är uppenbart: Jimmie Åkessons kastade handske tas upp från marken.
Jag tror att även S behöver ta tag i SD:s utmaning och börja slipa på värjorna.