Lars Stjernkvist (S) är kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. På sin blogg på nt.se nyligen sammanfattade han i tre korta meningar vad socialdemokratisk realpolitik egentligen är: "Mitt parti har kanske inte de vackraste visionerna. För oss har det varit viktigare åstadkomma konkreta förändringar av verkligheten än att formulera ideologiskt stringenta program. Hellre än halvtaskig kompromiss än en renlärig reservation, typ."
Kärnpunkten i Stjernkvists hållning är att det är ansvarsfullt att vara med och styra en kommun eller ett land. De beslut man fattar i en möteslokal en sen kväll ska tåla möten med den obändiga och sammansatta verkligheten i det grå gryningsljuset. I sitt blogginlägg resonerar Stjernkvist om att sex år i opposition i riksdagen möjligen håller på att förändra socialdemokratin: "Många har fått ägna sig åt att skriva reservationer under lika många år. Måhända har det förändrat partiet. Det är kanske inte längre lika självklart att det vi beslutar i dag, det ska tåla mötet med verkligheten i morgon."
Det som triggat Stjernkvist att skriva är de S distrikt i bl a Malmö och Uppsala som uttalat sig för förbud för vinstgivande företag i välfärden. Ett slags reservationer mot verkligheten, skulle man kunna säga. Visst finns det skäl att ställa större krav på dessa företag, anser Stjernkvist. Men förbud?
"I Norrköping har vi flera fristående skolor som gör ett utmärkt jobb. En av dem är (--) riktigt bra på att hjälpa elever i behov av extra stöd. Den som vill stänga en sådan skola kan knappast tycka resultatet är viktigare än renlärigheten", skriver Stjernkvist.
Klokt. En socialdemokrati som inte längre vill göra kompromisser kan få nöja sig med att skriva renläriga och principfasta reservationer resten av livet.