Regeringens utportionerande av den kommande budgetens statliga satsningar är ett gott exempel. I flera år har man hävdat att sådant som riktade insatser mot ungdomsarbetslösheten, stora järnvägsbyggen och branschprogram riktade mot näringslivet inte behövs. Och kritiserat alla dem som krävt stora och dyra reformer och investeringar för att vara oaktsamma med statens ekonomi. Förslagen från S-politiker har således förklarats vara onödiga och felaktiga.
Nu låter det annorlunda från Rosenbad. Regeringen har tagit intryck av Stefan Löfvens framgångsrika profilering inom näringslivs- och arbetsmarknadspolitiken. Jag hävdar inte att alliansen var helt renons på liknande idéer och politik tidigare. Mängden av näringslivs- järnvägs- och arbetsmarknadsförslag i årets budget ger emellertid en helt ny image åt alliansregeringen.
Stefan Löfvens socialdemokrater betraktas som ett allvarligt hot inför 2014. Därför gör alliansen som den gör.
Hur kommer S att förhålla sig när de ska presentera sitt alternativ till regeringens budget? En allmänt spridd bedömning är att S kommer att skadas av alliansregeringens omsvängning. Socialdemokraterna riskerar att framstå som bleka och tama: "Vi tycker att de flesta av regeringens förslag är hyfsat bra". Eller som gnälliga och sura: "För lite, för sent, för dåligt".
Göran Eriksson kommenterar dagspolitik i Svenska Dagbladet. I går pekade Eriksson på att det faktiskt finns ett tredje och mer positivt alternativ för socialdemokraterna. När finansminister Anders Borg nu plötsligt vidgar utrymmet för statliga utgifter så vidgas också utrymmet för skuggfinansminister Magdalena Andersson. S kan - utan att kunna angripas för ekonomiskt lättsinne - presentera egna och rejäla förslag på dyra reformer.
Socialdemokraterna kan även överväga att göra tvärtom. Konjunkturinstitutet och flera andra bedömare av Sveriges ekonomi intar en lätt skeptisk attityd till regeringens optimistiska ekonomiska prognoser. Ekonomistyrningsverket hävdade i går rentav att det inte finns några pengar till regeringens reformförslag. Det kan vara så att det politiska läget har gjort det nödvändigt för regeringen att förändra läget i den ekonomiska politiken. Ekonomin behöver bli mer politisk och mindre ekonomisk för att rymma alliansens politiska behov.
Ett fönster som möjliggör trovärdig och seriös kritik av regeringens ekonomiska politik har därmed öppnats. S skulle, med hänvisning till sitt klassiska ansvar för den offentliga ekonomin, kunna välja att lägga ett stramare budgetförslag än vad regeringen gör. Anders Borg skulle riskera att framstå som en släpphänt valfläskkrängare. Socialdemokraterna skulle kunna återta ledartröjan i politikens viktigaste gren; ordning, reda och ansvar i den offentliga ekonomin.