Statens Skolinspektion har under de senaste åren kontrollrättat 94 000 nationella prov. Enligt uppgifter i DN i går kostar kontrollrättningen 150 miljoner kronor per år. Allt detta rättande och alla dessa pengar till ingen nytta. I en rapport till regeringen konstaterar Skolinspektionen att problemen kvarstår från tiden före den omfattande apparaten med kontrollrättningar sattes i gång.
Syftet med statens kontrollrättande av nationella prov är att pressa skolorna att sätta betyg som är i bättre överensstämmelse med elevernas resultat på de nationella proven. Enligt vad DN erfar anser inte Skolinspektionen att syftet uppnåtts: "Proven har fortfarande samma grundkonstruktion och lärarnas underlag för bedömning har inte förändrats nämnvärt." (DN 31/8)
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har drivit kontroll- och inspektionslinjen hårt under sin tid i ämbetet. Björklunds hållning är att staten ska ägna sig åt "polispatrullering" ute i alla de verksamheter som staten själv inte driver.
I sin nya bok "Ett ramverk för innovationspolitiken" diskuterar Pontus Braunerhjelm, Klas Eklund och Magnus Henrekson hur staten bäst bör förhålla sig till från staten fristående huvudmän; t ex kommunala och privata skolor.
Med stöd i forskningen anför författarna att "brandlarm" kan vara en "effektivare övervakningsstrategi än polispatrullering."
Med "polispatrullering" menas den sorts övervakning som Skolinspektionens kontrollrättande av nationella prov är ett exempel på. Patrulleringen riskerar att bli "stelbent och formalistisk", skriver nationalekonomerna. Och ineffektiv tillägger jag efter att ha tagit del av Skolinspektionens utvärdering av sin egen patrullering.
Med "brandlarm" avses en kontrollmetod som istället ger medborgare och intressegrupper möjlighet att slå larm och utkräva ansvar när de anser att så är befogat. Nackdelen med "brandlarm" är att de är mer subjektiva. Jämfört med ineffektiv och stelbent formalism är dock subjektiva larm att föredra.
Regeringen och Jan Björklund står inför ett vägval. Antingen vräka på med mer "polispatruller" och kontrollanter och fler kontrollanter som ska kontrollera kontrollanterna. Allt till ett pris av alltmer byråkratiskt överhopade lärare och rektorer. Och med alltfler skattekronor i potten. Eller slå in på en väg där pedagogiskt arbete betraktas som en syssla som utövas under frihet med ansvar.
Anders Jönsson är forskare i bedömning vid högskolan i Kristianstad. Till DN säger Jönsson att de pengar och den tid som i dag används till kontrollrättning "skulle i stället kunna användas till att utbilda lärarna att bli skickligare i bedömning". Jönsson har rätt.
Hur mycket Björklund än vill så kan han aldrig alltid ha "polispatruller" i Sveriges tusentals skolor. Det är lärarna och rektorerna som gör jobbet. Ge dem större kompetens att göra jobbet. Och framförallt; ge dem frihet att sköta jobbet på det sätt som situationen kräver.