När Stefan Löfven sommartalade i Stockholms Vasapark i går var två saker sig lika från förra årets socialdemokratiska partiledarsommartal. Likt sin företrädare talade Löfven varmt om behovet av utbyggd tunnelbana. Han anknöt också - precis som Håkan Juholt i Västertorp förra sommaren - till närområdets konstnärliga utsmyckningar. Annars var allt sig olikt.
Stefan Löfven talade om konkurrenskraft, globala utmaningar, arbete och utbildning.
Vi vilar inte, vi vacklar inte och vi väntar inte, sa Löfven till ett för denna sommar typiskt hav av paraplyer.
Jag var där.
Människorna under paraplyerna applåderade efter bästa förmåga. Det gjorde de rätt i. Löfven vacklar verkligen inte i de tunga sammanhangen. Han låter sig inte provoceras av vare sig borgerliga eller interna krav på "tydlighet" och "besked" i politikens alla frågor och irrgångar. Allt har sin tid. Det är två år kvar till nästa val.
Socialdemokraternas partiledning sitter dock inte och rullar tummarna i väntan på valet. Tiden används för att mejsla ut en S-profil som håller när det kommer till det som är grundläggande och viktigt för Sverige och för oss alla.
Vår mix av industriell konkurrenskraft och omställningsinriktad välfärd har grundlagt decennier av välstånd. De senaste tjugo åren - sa Stefan Löfven - har världsekonomin förändrats i grunden. Europa sjunker bakåt relativt Asien, Afrika, Latinamerika och Ryssland. Utbildningsnivåer stiger, fattigdomen minskar, handelshinder avvecklas; allt fler länder och regioner är vitala aktörer i den kunskapsbaserade ekonomin.
Vi har aldrig varit rädda för konkurrens, sa Löfven. Med "vi"menade han hela Sverige: Exportindustrin, staten, forskningen, utbildningen och framförallt medborgarna; alla ingår i det Vi som nu måste anstränga sig mer tillsammans för att Sverige ska hänga med i svängarna.
Jag kom att tänka på Japan. När jag växte upp talades det ibland om att Sverige var Europas svar på Japan. Vi liknade varandra i vår tekniktro, genom vårt industriella kunnande och eftersom det bland människorna - hög och låg - fanns ett slags nedärvd anda av att göra saker och ting tillsammans.
Stefan Löfvens tal innehåller ofta sådana här referenser bakåt i tiden. Han påminner om vad det var som gjorde Sverige starkt och rikt. Inte därför att han vill tillbaka till de tider då Domus hette Domus. Utan därför att han vill framåt och uppåt.
I en del av talet som jag gillade extra mycket tog Löfven upp resultatet i en fransk undersökning som jämförde hur ungdomar i olika länder såg på globaliseringen. De svenska ungdomarna har de mest positiva attityderna av alla, sa den socialdemokratiske partiledaren. Bättre grund för framtiden är svårt att tänka sig.
Det är bara att hålla med.
För att växla in ungdomliga attityder och nya kunskaper till tillväxt och arbete så behövs goda villkor för företagandet. Socialdemokraterna föreslår nu att arbetsgivarnas skyldighet att betala sjuklön för sina anställda ska kortas från 2 veckor och till 1. Det är ett bra förslag. Inte minst därför att det ökar chanserna för människor med en sjukskrivningshistoria i bagaget att få en chans till ett nytt jobb.
Stefan Löfvens energiska iver i arbetslöshetsfrågan är respektingivande och trovärdig. Här har S en viktig uppgift. Dels partipolitiskt; arbetslösheten är hög och regeringen ligger lågt. Dels för att stärka Sveriges konkurrenskraft; som ett litet land har vi inte råd med att långtidsarbetslösheten växer och att många unga människor saknar kunskaper och färdigheter som arbetsmarknaden kräver.
Stefan Löfven gav kort sagt de besked som krävs av ett parti som ser sig som ett regeringsparti. S är ett parti för konkurrenskraft, arbete, företagande, frihandel och utbildning. Om nu någon tvivlade på den saken.