Stefan Löfven stod i centrum när årets politikervecka i Visby avslutades i helgen. Inför en storpublik på lördagen visade S-ledaren Stefan Löfven att man inte behöver vara värsta folkförföraren i talarstolen för att göra intryck. Inför en hyfsad högmässopublik i går förmiddag visade KD-ledaren Göran Hägglund att Stefan Löfven upplevs som ett allvarligt hot av alliansregeringen. Hägglund - med många oroliga opinionsfjärilar i magen - riktade skarp kritik mot Löfven i sitt tal. Huvudspåret i kritiken var olika varianter av påståendet "Stefan Löfven lämnar inga besked om politiken".
Påståendet om Löfvens tystnad är i allt väsentligt en skröna. Beskedavsaknaden är en bildsättning av S som de politiska motståndarna hamrar in. På motsvarande sätt är regeringsalliansen bildsatt som "trött och idélös". Precis som på den borgerliga kanten har bildsättningen av S anammats av opinionsbildare i den egna rörelsen. Vilket inte på något sätt gör bilden mer sann eller faktagrundad.
Tydlighet och raka besked i oträngda lägen är sällan en framgångsfaktor i politiken. Det är i valrörelsen som väljarna ska kunna ta ställning till vad de olika partierna står för när det gäller skatter, välfärd, arbetsmarknad och den offentliga ekonomin som helhet.
Stefan Löfven kom in som ledare i en katastrofsituation för S. Hans uppdrag var att hejda förfallet och att ge partiet stadga och styrsel åter. Vilket han på kort tid har lyckats med. Nu pågår arbetet med att anpassa delar av politiken till dagens politiska och samhälleliga villkor. Också denna anpassning är en klassisk syssla för socialdemokratiska partiledningar. Ett parti som suttit i regeringsställning i sjuttio år har förändrats, förnyats och anpassats vid ett flertal gånger.
Stefan Löfvens viktigaste besked är att S från nu och framåt lägger allt sitt krut på att uppträda som ett regeringsparti. Vilket är viktigt och riktigt. Ett parti som satsar stenhårt på vara ett knivskarpt och hejdundrande bra oppositionsparti tenderar nämligen ofta att förbli just i opposition.
För en vettig regering vilken som helst i Europa i dag står jobben och ekonomin i centrum. Därför är jobben och ekonomin i centrum för socialdemokratin. Svårare än så är det inte.
I sitt tal i Almedalen i lördags drog Stefan Löfven upp linjerna för vad socialdemokratin är i dag. Tekniktro och optimism - "allt inom fysikens lagar är möjligt för människor att påverka och förändra" - blandades med moderna varianter av uttryck som att varje medborgare ska vara beredd att "dra sitt strå till stacken" och att inte bara kräva sin rätt utan även "göra sin plikt". Löfven bäddade därmed värderingsmässigt för att partiets sedan tidigare fastslagna besked om förbättringar i bl a a-kassan också innebär tydligare krav på motprestationer från de arbetslösa. En värdering som också genomsyrar andra förslag från S; exempelvis det studiekrav som partiet vill ska riktas mot arbetslösa ungdomar i framtiden.
Stefan Löfven kunde lämna Gotland på gott humör. Mycket återstår förstås att göra innan S eventuellt kan göra anspråk på att leda en regering. Men jämfört med läget för ett knappt halvår sedan är förbättringen mer än påtaglig. Göran Hägglund fick däremot lämna ön med sina oroliga fjärilar kvar i magen.