I går avslutades LO: s tjugosjunde kongress. Vid tretiden på eftermiddagen sjöng ombuden Internationalen. Sedan åkte de hem. På förmiddagen höll den nyvalda LO-ledningen en pressträff i sal 307 i Stockholms Folkets Hus.Jag var där.
När jag lyssnade på ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, de två vice ordföringarna Tobias Baudin och Ingela Edlund och avtalssekreteraren Torbjörn Johansson så sjönk det in vilken enorm förnyelse de representerar. Ingen av dem kommer inifrån LO. Alla har rekryterats ute i förbunden.
Anders Ferbe är ordförande i fackförbundet IF Metall. Han var också ledamot i den valberedning som vaskade fram de fyra nya personerna i LO: s ledning. Ett par dagar före LO kongressen intervjuades Ferbe av tidningen Dagens Arbete (da.se) "Ledningens sammansättning är en tydlig signal att LO:s viktigaste uppgift blir att samordna förbunden i förhandlingar. Det är absolut den viktigaste rollen för LO och den misslyckades LO med i höstas. Då får det konsekvenser för ledningen", sa Anders Ferbe.
En konsekvens är att förbunden nu själva tar hand om LO. Banden till det "gamla LO" klipps. "LO är ingenting annat än en arena för fjorton förbund", slog IF Metallordföranden fast i intervjun med da.se.
De två största förbunden - Kommunal och IF Metall - och två av de mest stridbara förbunden - Byggnads och Seko - har var sin person i LO: s nya ledning. Misslyckas förbunden att uppträda enigt i lönerörelsen så är det förbundens eget fel.
Svensk fackföreningsrörelse är fortfarande mycket stark. Och kommer säkert så att vara under överskådlig tid. Ändock känns det som något av en ödesfråga att förbunden lyckas samordna sig på LO-arenan i nästa lönerörelse. LO: s egna traditionella självbild domineras starkt av centrala och samordnade förhandlingars betydelse för samhällsutvecklingen.
Just därför kommer man att lyckas med den uppgiften.
Samordningen är egentligen den enda viktiga uppgift som LO har kvar. Det mesta av det andra arbetet klarar många av förbunden att utföra på egen hand. Det finns flera profilerade förbundsledare med förmåga att sticka ut och göra avtryck i samhällsdebatten. Flera förbund har gedigna utredningssekretariat som förmår att ta fram intressanta och vederhäftiga rapporter och underlag om näringspolitik, utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor och som kan trycka på i sakfrågor som t ex infrastruktur, tjänstesektorns utveckling och socialförsäkringar.
I korridorerna på Folkets Hus görs många - såväl skämtsamma som mer seriösa - jämförelser mellan socialdemokraternas brådstörtade ledarbyte förra året och vad som händer inom LO nu. Det finns beröringspunkter. I båda organisationerna petades de erfarna och beprövade (och skadskjutna) till förmån för mer oprövade kort. Det gick ju som det gick för S.
Den nya LO-ledningen känns dock annorlunda. Det var en positiv och kompetent dynamik på pressträffen i går förmiddag. Jag tror att förbunden har lagt grunden för precis det LO som de vill ha. Och som de kommer att få.