Ledare: Moderaternas arbetarparti bleknar

Som riksdagsledamot är jag nu inne på min fjärde partiledare. Eftersom jag är outtröttlig optimist och dessutom barnsligt förtjust i positive campaigning kan jag se hur var och en har bidragit med viktiga pusselbitar i det socialdemokratiska bygget.Göran Persson slog mig med häpnad genom att utveckla tankarna om det gröna folkhemmet. Mona Sahlin mitt hjärta med sitt uppriktiga engagemang för integration och HBTQ-personers rättigheter. När Håkan Juholt höll sitt installationstal med avstamp i kulturen var jag en av dem som blev tårögd för att han så väl lyckades fånga essensen i det mänskliga.

Om Stefan Löfven vet jag inte mycket, men jag gillar anslaget hittills skarpt. Med honom vid rodret framstår Reinfeldts bild av Moderaterna som ett arbetarparti knappt ens som en blek kopia av det riktiga arbetarepartiet.

Men det som imponerat än mer på mig är Löfvens ambition att också ta tillbaka frihetsbegreppet. Socialdemokratin är och har alltid varit en frihetsrörelse för de breda folklagren. Redan Branting formulerade detta i en politik som skulle ge "var och en möjlighet att utvecklas utifrån sina egna bästa stämningarnas längtan".

"Var och en" var väl valt. Inte bara de som fötts med silversked i munnen.

Men inte heller bara de medellösa. För mig handlar socialdemokrati om att upprätta kontrakt och tillit mellan alla medborgare och skapa band mellan medborgare och stat som känns angelägna för hela befolkningen. Lyckas man med det ökar friheten och oberoendet för alla. Dessutom leder det till samhällsutveckling och ökat välstånd eftersom trygga människor också vågar satsa. Jämlikhet och utveckling är varandras förutsättningar. Och att verkligen våga satsa på att förverkliga sina bästa stämningars längtan måste väl vara den yttersta formen av frihet?

Det är bara genom att förtydliga dessa samband vi kan vinna människor för våra värderingar och få ett bredare väljarstöd. För varje år som går får vi allt fler välutbildade och välinformerade medborgare. Välutbildade medborgare ställer krav och låter sig inte köpas med några hundralappar ytterligare, vare sig i barnbidrag eller sänkt skatt. De ställer krav på idépolitisk debatt. På att få ta del av den röda tråden bakom. På sambanden i strategin för en mer jämlik samhällsutveckling. Tiden när man oreflekterat röstade som sina föräldrar eller som arbetskamraterna på bygget är förbi. Som tur är.

Detta verkar Löfven ha fullkomligt klart för sig och det bådar gott. I kombination med att den borgerliga regeringens politik med växande klyftor, reautförsäljning av våra gemensamma tillgångar, eftersatt infrastruktur och utblottade sjukskrivna har nått vägs ände borde det bara kunna sluta på ett sätt. Det finns mängder av forskning som visar att det är jämlika samhällen som presterar bäst vad gäller allt från skolresultat och sysselsättning till minskat drogmissbruk. Nu tar vi upp den kampen och återtar de begrepp som är en del av socialdemokratins själ. Reinfeldt har fått låna dem alldeles för länge.