Miljöpartisterna är inte tappade bakom en vagn. Om nu någon trodde det. Fredagens utspel på DN Debatt om europakten är sinnrikt formulerat.
Per Bolund är ekonomiskpolitisk talesperson för MP. Tillsammans med riksdagskollegorna Peter Eriksson och Ulf Holm öppnar Bolund för en politisk byteshandel. Om regeringen kan tänka sig att Sverige får ett permanent undantag från medlemskap i euron så kan Miljöpartiet tänka sig att diskutera om att ingå i en majoritet som gör det möjligt för Sverige att ansluta sig till europakten.
Som start på en förhandling är det ett mycket begåvat erbjudande. Miljöpartiet ställer inte bara krav på regeringen. De erbjuder sig själva att möjligen kunna gå med på ett ja till europakten. Med tanke på Miljöpartiets närhistoria som ett närmast EU hatande parti så är detta ett erbjudande som markerar att MP är beredda att anstränga sig hårt för att få inflytande i politiken.
Statsminister Fredrik Reinfeldt var självklart kallsinnig i sina första kommentarer i går förmiddag. Enligt statsministern tar det flera år att förhandla fram ett undantag; om det nu alls låter sig göras. Europeiska Unionen för en strid där eurons vara eller inte vara står på spel. Eurons stabilitet och attraktivitet ska bevisas till varje pris. Att i det läget bevilja undantag från euron till ytterligare ett medlemsland får inte Bryssel att göra vågen av glädje. Sverige är dessutom ett litet land. Om Sverige går med i europakten eller inte har knappast någon materiell betydelse ur ett EU perspektiv. Så det finns säkert viss substans i statsministerns avvisande attityd till Miljöpartiets invit.
I en intervju på Affärsvärldens webb i går kommenterade Per Bolund invändningarna från Fredrik Reinfeldt. Enligt Bolund kräver inte MP att ett formellt undantag ska vara beslutat och klart för att partiet ska kunna inleda samtal om svenskt deltagande i europakten. Det viktiga för Miljöpartiet är att regeringen inleder förhandlingsprocessen om undantaget.
Sverige befinner sig i en speciell situation. Svenskarna har med stor majoritet röstat nej till euron. Regeringen och riksdagen kan därför inte fatta beslut som kan innebära att Sverige lirkas in i valutasamarbetet bakvägen; via t ex deltagande i en europakt.
Ett närmande till Miljöpartiets förslag skulle innebära att alla sådana bakvägskonspirationer skulle kunna avfärdas. Ett formellt undantag från euron betyder heller inte att Sverige är utestängt från euron för all framtid. Med tanke på det starka informella motstånd mot euron som medborgarna redovisar i opinionsundersökningar ligger emellertid en eventuellt ny folkomröstning om euron väldigt långt fram i tiden. En begäran om ett formellt undantag skulle därför inte ändra något i sak.
Miljöpartiets utspel är mycket intressant. MP flyttar fram positionerna i riksdagen. Inviten till regeringen i europaktsfrågan är en signal om ett möjligt uppbrott från den gamla ordningen där S och M alltid måste vara överens i tunga utrikesfrågor.
Som sagt. De gröna är inte tappade bakom en vagn.