För inte alls särskilt längesedan var Moderaterna ett parti som ägnade sig åt svartmålning av Sverige. Våldsamma överdrifter var legio. Socialdemokraterna beskrevs som opålitliga i demokratifrågor, fackföreningar som motståndare till all vettig förändring, den offentliga sektorn var ofantlig och förkvävande och företagsamhetens villkor var anorektiska och vinstdödande.
Svartmålningen gav inga vinster i väljarkåren. Väldigt många människor kände inte igen sig i den bild av Sverige som Moderaterna i sin till synes eviga oppositionsvånda målade upp.
Efter Socialdemokraternas Förtroenderåd i helgen blir jag inte fri från den oroande känslan att S håller på att gå i M-fällan från förr. Det är liksom ingen hejd på hur hårt och kallt och eländigt Sverige har blivit under de senaste fem och ett halvt åren. Jag är övertygad om att Socialdemokratin skulle klara sig betydligt bättre utan dessa övertoner.
Magnus Nilsson är ordförande i det Socialdemokratiska Studentförbundet. I går förmiddag gjorde han ett intressant inlägg från Förtroenderådets talarstol. Nilsson påminde om att det inte räcker med att vara mest sympatisk. Det gäller att försöka vara smartast också. Det Magnus Nilsson ville se mer av var en Socialdemokrati som håller sig nära och låter sig påverkas av den forskning och utveckling som ligger i framkant ute på svenska och internationella lärosäten. Kvinnoförbundets ordförande Lena Sommestad har i krönikor och andra framträdanden varit inne på samma tema. Allt är inte nattsvart. Det pågår mycket positivt och framtidsinriktat i Sverige. Det är i de uppvindarna som S bör röra sig. Svartmåleriet är en återvändsgränd. S är en i grunden optimistisk och sympatisk rörelse. Med lite mer smarthet på toppen kan allt bli så mycket bättre.