Sofia Arkelsten är partisekreterare för Moderaterna. Hon har råkat in i ett oväntat politiskt trassel om vem som för länge sedan var för och vem som var emot lika rösträtt för män och kvinnor. I det nya idéprogram som antogs på M-stämman i helgen finns följande elegant defensiva meningar: ?Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.?
Jag anar statssekreterarkommunikatören Per Schlingmanns känsliga penna bakom denna tankevrickande ordkonstruktion. Den som läser texten noga förstår att Moderaterna inte hävdar att de var pådrivande för rösträttens genomförande. Att påstå något sådant hade varit urbota dumt. Alla vet att den politiska högern först var motståndare till rösträtten för att senare under galgen gå med på rösträtten. Texten är däremot ägnad att ge en känsla - en bildsättning - av Moderaternas positiva känslor för sådant som rättvisa och rösträtt.
Sofia Arkelsten tycks dock läsa sitt nya idéprogram på ett mer okänsligt sätt. I en intervju med reportern Jenny Stiernstedt på dn.se i går svarar Arkelsten ?Nej nej nej, det där är inte korrekt? när Stiernstedt säger ?ni var emot fri och lika rösträtt för 90 år sedan.?
Som sagt; urbota dumt av Sofia Arkelsten. I det stora hela heller inte så begåvat av Moderaterna att ge sig in i den här sortens historiebearbetningar. Knappast någon torde bli upprörd över vad dagens partier hade för sig för snart hundra år sedan. Däremot väcker det med rätta en hel del upprördhet att Moderaterna har en partisekreterare som, förhoppningsvis av okunskap, tycks vara beredd att förneka historiska fakta i sin iver att dela torktumlarludd med Socialdemokraterna.
Moderaterna har sin historia. Den är inte alltid så vacker. Det är smällar som ett samhällsbärarparti borde orka ta.