Åklagarmyndigheten har nu inlett en förundersökning för att ta reda på om det finns underlag nog för att åtala Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt för bedrägeri. Allt talar för att förundersökningen kommer att läggas ner. För att bli åtalad för bedrägeri krävs nämligen ett uppsåt att lura till sig pengar.
Ledare
Det är det knappast frågan om här vad jag förstår. Riksdagen har betalat Juholts hela lägenhetshyra trots att han är sammanboende med en person som borde stå för halva hyran. Han har dock knappast smugit med att han är sambo. Tidningarna har varit fulla av reportage om hur pass väl Juholt trivs i Västertorp tillsammans med sin sambo. Enligt Juholts nyrekryterade advokat har det dessutom framgått klart och tydligt att det varit två namn på de hyresavier som lämnats in som verifikationer till riksdagsförvaltningen.
Förundersökningen är därför mest ett spel för det politiskt korrekta galleriet. Det är hur som helst bra att den genomförs. Rättsstaten ska inte särskilja höga politiker från vanliga dödliga människor som på mer eller mindre fasta grunder misstänks för bedrägliga beteenden mot a-kassa eller sjukförsäkring.
Riksdagsledamöter har många förmåner. Utöver höga arvoden för tämligen odefinierade arbetsuppgifter har ledamöterna möjlighet att få en lång rad ersättningar för kostnader som uppkommer i deras uppdrag. Det som förvånar mig i Juholts fall är att han inte varit mer angelägen att hålla ett rejält säkerhetsavstånd till floran av förmåner.
Jag var riksdagsledamot under ett par mandatperioder på 1990-talet. Jag lämnade ett hårt och förmånssnålt arbete med 12 000 kronor i månadslön och kom till ett förmånsrikt uppdrag med 25 000 i månadsarvode. En äldre och erfaren riksdagsman tog mig under sina vingars beskydd. På ett praktiskt och jordnära sätt förklarade han för mig vad offentlighetsprincipen betyder.
n n Han sa till mig att varje förmån - taxiresor, flygresor, traktamenten, hotellövernattningar, hyrbilar, bostadsbidrag, kostnadsersättningar - som jag unnade mig skulle jag kunna stå för om Aftonbladet eller Folkbladet skulle få för sig att skriva om dem.
"Känner du minsta tvekan om att du kan stå för de förmåner du använder så ska du avstå", sa den erfarne ledamoten till mig.
Kloka ord. Orden har betytt mycket för mig både då och nu.
Riksdagens bostadsbidrag är tillkommet för att underlätta för de ledamöter som måste skaffa sig ett boende för de två eller tre nätter i veckan som de måste bo över i Stockholm. Håkan Juholt ingår knappast i den kretsen. Han bor - som jag förstått saken - ytterst frivilligt tillsammans med en älskad kvinna i den stockholmska förorten Västertorp. Håkan Juholt borde ha ställt sig frågan om det är rimligt att riksdagen betalar hans hyra.
Min utgångspunkt är inte moraliserande. Min poäng är att Juholts politiska självbevarelsedrift borde ha fått honom att inse faran. Jämfört med hur andra människor har det är det en oerhörd förmån att få hela hyran betald när man har 144 000 kronor i arvode per månad.
Juholt skulle ha ställt sig frågan om han kunde stå upp för sitt bostadsbidrag även i en offentlig massmediegranskning. Han skulle ha funderat på om inte det mest rimliga vore att han - likt de flesta andra arbetande stockholmare - betalade sin egen hyra?
n n Det här handlar inte om krångliga blanketter eller om möjligen otydliga regelverk i riksdagsförvaltningens byråkrati. Det här handlar om förnuft och känsla.
Socialdemokratin genomlider just nu en politiskt själslig kris. Utan förnyelse och nytänkande är det bästa man kan hoppas på en dansk utveckling där regeringsmakten återvinns av närmast en tillfällighet. Förundersökningen mot Håkan Juholt förbättrar självfallet inte Socialdemokraternas position i samhället. Men den för dagen negativa Juholteffekten ska inte överdrivas.
n n Det finns något genuint folknära hos ett parti som efter alla dessa år av bedrövelser ännu rankas som bästa parti av drygt 30 procent av väljarna.