Långt innan de glesnande och hårt prövade leden av medlemmar i Centerpartiet fick tillfälle att inom organisationen diskutera efterträdare till Maud Olofsson hade de stora medierna inte bara tagit fram tre kandidater utan också utsett Annie Lööf till ny partiledare.
Varför är då Annie Lööf så populär bland de politiska reportrarna? Jo, Annie Lööf passar som handen i handsken på huvudstadens trendsättande innegäng av välbetalda politiska reportrar och kommentatorer.
Debatt
Det är en mäktig skara som lever i symbios med de främsta makthavarna inom storföretag och bland toppolitiker. De både går deras ärenden och samtidigt håller efter alla som inte är politiskt korrekta.
Ett bra exempel på vakthållningen är den tidigare nedsättande behandlingen av Miljöpartiet som efter att ha ändrat sin inställning till EU, och urvattnat sitt miljöengagemang inför valet, togs till bröstet av de politiska kommentatorerna. Triumferande basunerade de stora tidningsdrakarna, radio och tv ut budskapet att Miljöpartiet har blivit ett "riktigt Parti"
Annie Lööf har helt anpassat sitt budskap till trendsättarna; hon är positiv till utbyggd kärnkraft, Natomedlemskap och bytt från nej till EMU till ja. Lööf gillar att svenska soldater krigar i Afghanistan och JAS-plan i Libyen. Skolad i Timbros anda sviker Lööf centerns ursprung som småfolkets parti.
Hennes medieanpassade politik är omåttligt populär bland de politiska kannstöparna i huvudstaden och vars politiska horisont sällan sträcker sig utanför tullarna.
Ideologiskt tillhör Lööf Stureplanscentern som strävar efter att ligga till höger om moderaterna. En fraktion som är lika oberäknelig som populär bland de politiska kommentatorerna i tv, radio och de stora rikstidningarna.
I själva verket har de flesta politiska kommentatorerna en bestämd politisk uppfattning som de kan torgföra från sin upphöjda tron.
De identifierar sig med överheten och är inte längre tredje statsmakten. Ibland slinter tungan när de politiska kommentatorerna använder uttrycket "Vi" utan att ens referera till en makthavare. De är själva makten. De borde anges med partibeteckning.
Ett färskt praktexempel. Den 16 augusti samlades centerns medlemmar i Göteborgsregionen för att fråga ut de tre c-kandidaterna, Anna-Karin Hatt, Annie Lööf, och Anders W Jonsson. Den senare har försökt komma in på banan genom att angripa KD:s familjepolitik. Något som osvikligt ger god publicitet.
Utfrågningen i Göteborg leddes av den mångårige politiske journalisten Willy Silberstein medan medlemmarna inte fick ställa frågor direkt till kandidaterna utan frågorna skulle gå genom Silberstein.
Inte ett kritiskt ord om att dessa tre kandidater, som media utvalt, är högst delaktiga i Centerpartiets kräftgång och på väg att ramla ur riksdagen.
Sluta se de politiska journalisterna som objektiva bedömare. Nej betrakta dem som vilken politiker som helst. Jag vet, för jag har erfarenhet både som politiker och politisk redaktör.