Jag gillar Juholts charm och framåtanda. Men sånt där får han se upp med. Politik var kanske en gång i tiden att vilja. Nuförtiden är det att kunna som räknas.
I går talade S partiledare Håkan Juholt till sjuhundra partivänner utanför Folkets Hus i Falun. Jämfört med svensk standard för politiska utomhusmöten under kyliga majförmiddagar var Håkan Juholts tal en succé. Bifallet var mycket starkt. Till och med de två uniformerade poliserna applåderade lite diskret då och då.
Jag var där.
Håkan Juholts Socialdemokrati satsar allt på ett kort. Den borgerliga regeringen ska utmanas på politikens sociala frontavsnitt. Håkan Juholt går i spetsen för förnyelsen. Hans tal i Falun var späckat med antydningar om kommande socialpolitiska löften och om allmänna uppmaningar till solidaritet människorna emellan. Strategin är inte dum. Den kan rentav visa sig vara genial. Eller också floppar det rejält.
"Socialpolitiken är sossarnas raison d’être", muttrade en gammal murvel som stod bredvid mig och småhuttrade under Juholts tal i Falun. Så är det nog. Den sociala demokratins politik är Socialdemokraternas skäl att finnas till.
Frågan är om tillräckligt många väljare anser att det är lika viktigt att Socialdemokraterna finns?
Håkan Juholt är född till folktalare. Det bevisade han ännu en gång på 1: a majmötet i Falun i går. Han använder sig konsekvent av exempel och metaforer. Mot regeringens planer på att sänka restaurangmomsen "som gör det lite billigare att äta en toast Skagen på krogen" ställde han ut ett löfte att för samma pengar kunna anställa 9 000 lärare som kan hjälpa alla barn att få godkända betyg i grundskolan. Barnfattigdomen är ett centralt tema i Juholts agitation. Genom sin talekonst gjorde han de "220 000 fattiga barnen" synliga på ett smått konkret sätt. "Det är ingen uppoffring att hjälpa alla dessa barn ut ur fattigdomen", sa Håkan Juholt: "Genom att utrota barnfattigdomen hjälper vi tvärtom oss själva till ett samhälle med högre tillväxt, mer kunskap och bättre framtidschanser", sa Juholt. Han berättade om en "blyg men tuff" flicka som han träffat på den kommunala musikskolan i Botkyrka. "Jag är fri när jag dansar", sa flickan till honom. En kommunal verksamhet som kan ge "barnen vingar" är en socialpolitisk kärnverksamhet, sa Håkan Juholt och utlovade satsningar på den kommunala musikskolan i partiets ekonomiska motion som släpps i dag.
Utöver de sociala frågorna satsar Juholt hårt på att ta strid för politikens roll i samhället. Politiken ska inte "sitta på läktaren" sa Juholt. Här finns en tydlig skillnad gentemot Fredrik Reinfeldts mer tillbaka-
lutade attityd. Hyllningar till politikens möjligheter och styrkor är en central beståndsdel i traditionell Socialdemokrati. Politik spelar förstås en stor roll i samhället. Men Juholt borde nog vila något på hanen. Människor i dag är betydligt mer utbildade, självstyrande och informerade än vad folk i allmänhet var på 1960- och 70 -talen då den politiska makten stod i zenit. Längtan efter mer politikerstyre av allt och alla torde vara mycket begränsad ute bland medborgarna.
Det var mycket Håkan Juholt i går. Ett par timmar efter hans tal i Falun sände radions P1 dokumentären "Partiledaren". Av en slump följde två reportrar Håkan Juholt från oktober förra året och fram till dess han blev vald den 25 mars. I en av dessa intervjuer från i fjol höstas avfärdar Juholt tanken på att han själv skulle bli partiledare. "Jag är alldeles för yvig och för ostrukturerad", sa Juholt. Han har god självkännedom. Yvigheten kan bli ett problem. I Falun i går lovade han bland annat högre pensioner. Han slog också fast att med honom som partiledare kommer det "inte att finnas en enda obesvarad fråga".
Jag gillar Juholts charm och framåtanda. Men sånt där får han se upp med. Politik var kanske en gång i tiden att vilja. Nuförtiden är det att kunna som räknas.