Peter Diamond tar idag emot Nobelpriset i ekonomi. I går eftermiddag talade ekonomiprofessorn från Massachusetts Tekniska Institut (MIT) på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Entreprenörskapsforum bjöd in mig till föreläsningen.
Jag åkte dit.
Ledare
Diamonds prisvinnande teori om hur s k Sökmarknader fungerar är särskilt intressant när den tillämpas på arbetsmarknaden. En mängd människor söker jobb samtidigt som det finns en mängd lediga jobb. De arbetssökande människorna och de lediga jobben finner dock långtifrån alltid varandra. Så är det t ex i Sverige i dag. Varför är det så? Är det a-kassans fel; minskar intresset för att ta lediga jobb eftersom försörjningen är fixad genom arbetslöshetsförsäkringen? Eller är det en "mismatch" som jänkarna säger; Företagen har en viss sorts jobb lediga medan de arbetssökande letar efter andra sorters jobb?
Peter Diamond har ägnat fyrtio års tänkande, forskande, skrivande och undervisande åt att försöka förstå denna ofullkomlighet på arbetsmarknaden.
Med enkla vardagliga exempel förklarade han sitt imponerande forskningsarbete för oss i den överfulla föreläsningssalen. Starkt sammanfattat är Diamonds slutsats är att det är matchningen mellan jobb och arbetssökande som är arbetsmarknadens dominerande problem. En arbetsförmedling som är mer inriktad på åtgärder än på att matcha människor mot lämpliga jobb är inte mycket att ha. A-kassan har både för- och nackdelar, enligt Diamond.
Nackdelarna uppkommer vid för hög och för utsträckt ersättning. Den stora fördelen är ekonomisk trygghet under en omställningstid från ett jobb till ett annat. På en utvecklande och kvalitetsinriktad arbetsmarknad kan det också vara ett plus att a-kassan ger människor lite längre tid att hitta ett jobb där ens kompetenser kommer bäst till sin rätt.
Peter Diamonds föreläsning flödade av kunskaper, humor och insikter. Vore jag en ung ekonomistudent skulle jag göra vad som helst för att försöka få honom som min lärare.