Det är bara höginkomsttagare som gynnats, sa Bodström. Det stämmer inte. Jag förstår inte varför S väljer att beskriva verkligheten på det sätt som de gör.
Höginkomsttagare har självklart tjänat mer på skattesänkningarna än vad låginkomsttagare gör. Det ligger i sakens natur. Fastighetsskattens omvandling, RUT- och ROT-avdragen och förmögenhetsskattens avskaffande har ytterligare bidragit till att de med riktigt goda inkomster har subventionerats rejält av regeringen Reinfeldt.
Men varför förneka att också vanligt folk har fått sina inkomstskatter sänkta? Jag är ingen höginkomsttagare. Jag har fått sänkt inkomstskatt. En av mina döttrar arbetar i hemtjänsten. Hon har fått sänkt skatt. Min särbo är sjuksköterska. Hon har fått sänkt skatt.
Regeringens politiska syfte med skattesänkningar i breda inkomstlager är uppenbart. Myrsteg för myrsteg ska vårt sätt att tänka påverkas. Det psykologiska utrymmet för fördelningspolitik minskar när var och ens privatinkomst gradvis upplevs som viktigare för det egna välståndet. Det faktiska utrymmet för fördelningspolitik minskar när och om skatterna sänks med ytterligare något hundratal miljarder kronor.
Människor vet att de fått sänkta skatter. När S förnekar detta skapas avstånd och osäkerhet som kan leda till väljarflykt. Bättre då att se väljarna i ögonen och säga som det är.
Problemet är inte att några moderata män med höga inkomster har fått skatten sänkt. Problemet är inte att vi alla med vanliga inkomster har fått skatten sänkt. Problemet är att löntagare med något mer klirr i kassan inte enskilt kan kompensera sig för att det allmänna får mindre klirr i kassan. Några tusenlappar mer i plånboken förslår t ex föga när en plats i särskilt äldreboende kostar drygt en halv miljon kronor per år. Och när de äldre blir stadigt fler.