Sahlins ödesfråga
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sahlin speglade vad hon vill göra med sin rödgröna koalition mot vad regeringen Reinfeldt faktiskt gör. Sahlins ödesfråga och det största hotet mot en rödgrön seger i nästa val är att många människor som tidigare röstat socialdemokratiskt och som har jobb och fasta inkomster kan frestas att välja en moderat valsedel 2010. Deras skatter har sänkts, räntorna på huslånen har mer än halverats och köpkraften har förbättrats. Ett eventuellt regeringsskifte står och faller med de rödgrönas förmåga och trovärdighet att vinna alla dessa människor för en solidarisk samhällstanke där inte bara den egna välmågan står i centrum. På den borgerliga kanten säger många att "nio av tio faktiskt har jobb och har det rätt bra", sa Mona Sahlin. "Det är cyniskt", sa Sahlin. "Jag tror inte att svenska löntagare struntar i att grannen blir arbetslös", sa Mona Sahlin. Hennes tal handlade i stort sett om tre saker: Arbete, Jobb och Arbetslinje. Pensionärsskatten ska bort, arbetsförmedlingen ska göras om, ungdomar ska få bättre chanser till jobb och praktik, äldre och friska människor får räkna med att kanske jobba ett extra år eller två. Mona Sahlin är kanske inte den största folktalare som stått på Almedalens scen. I vart fall inte när hon läser ur manus som hon gjorde i går kväll. Men hon gav ett stabilt och förtroendeingivande intryck. Hon fick god respons från publiken. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren satt på min högra sida. Han ägnar sig åt att räkna antalet spontana applåder när partiledarna talar. "Hon fick tjugofyra applåder; mest av alla hittills", sa Stigbjörn. "Vi står för ett Sverige som håller ihop", sa Mona Sahlin. "Det var ett bra tal", sa min gotländske vän. Han fick en snus till.