Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Arton svenskar ska väljas till Europaparlamentet. Ett fyrtiotal kandidater kan med gott humör och positivt tänkande sägas ha i vart fall skuggan av en chans att bli vald. I ett riksdagsval utses trehundrafyrtionio ledamöter. Ett tusental kandidater slåss om platserna. Såväl regeringsmakten som partiernas ekonomi ligger i potten. Riksdagsvalet genomförs dessutom samtidigt som valet av fullmäktigeledamöter till kommuner och landsting där flera tusen personer ska utses. De sistnämnda valen brukar locka 80-85 procent av väljarna att delta. EU-valet samlar runt 35 procent. Radions Eko-redaktion har i en serie reportage granskat svenskarnas kunskaper och engagemang inför EU-valet den sjunde juni. Ungefär som tidigare år säger sig en majoritet av de tillfrågade vara både ointresserade och okunniga. Allt annat vore sensationellt. Inte ens den mest envetne politruk kan tro att valet av arton svenskar till ett parlament i Bryssel kan skapa tillnärmelsevis lika stort intresse som riksdags- och kommunalvalen. Till och med partierna är ljumt inställda till EU-valet. Kandidaterna får med små medel försöka skapa valfeber på egen hand. Valet är inget Kalle Anka-val. Europaparlamentet har ett stort och växande inflytande på de politiskt beslutade regelverken för handel, företagande, arbetsmarknad, välfärd och klimat i Europa. Det är viktigt vilka som sitter där. Balanserade, erfarna och skickliga personer som Norrköpings Göran Färm kan göra stor skillnad. Valets problem är att det är för litet. Så är det bara. Arton svenskar som bedriver valrörelse under någon månad eller två gör inga avtryck i folks vardagslunk. 30-35 procents valdeltagande är mot den bakgrunden ett smått strålande resultat. Det bästa vore om riksdagspartierna själva utsåg sina ledamöter till parlamentet i EU. Men nu är det som det är. Val är utlyst och val ska hållas. Det är bara att göra det bästa av situationen. Som att t ex rösta på Göran Färm.
