Bäst sosse vinner - kanske...
Foto: TOBIAS WALLSTRÖM
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det rödgröna blockets tre partier sitter just nu på den sörmländska kursgården Bommersvik. Partierna har bildat gemensamma arbetsgrupper som har uppdraget att försöka nysta fram en gemensam politik på ett antal centrala områden som skatter, energi, socialförsäkringar och utrikes/säkerhetspolitik. Spännvidden i blocket är enorm på vissa områden. Samsynen i exempelvis energifrågor torde vara mindre än minimal mellan miljöpartister och de socialdemokratin närstående fackföreningarna inom den elintensiva industrin. Men genom politikens nuvarande logik så befinner de sig nu i samma politiska block. Hur denna och andra konflikter löses ut kommer att ha stor betydelse för de rödgrönas politiska framtid. Alliansblockets spänningar är inte mindre. Världsbilden och människosynen hos de kulturkonservativa kretsarna inom KD och i Centerpartiet har väldigt få - om ens några - likheter med de perspektiv som driver HBT-radikalerna i moderaternas riksdagsgrupp. Superliberala frihetsivrare i Folkpartiets riksdagsgrupp har föga gemensamt med traditionellt borgerlig lag-och-ordning-filosofi. Den aktuella kärnkraftsuppgörelsen är ytterligare ett exempel på hur landet ligger. Centerpartiets partiledare Maud Olofsson framträdde i Ekots lördagsintervju i helgen. Tämligen öppenhjärtigt berättade Maud om hur hon och Centern utnyttjat spänningarna i alliansen till sin egen fördel. Centern accepterade att det politiska förbudet mot nya kärnkraftsbyggen avvecklades. Priset för enigheten blev högt för de mer marknadsorienterade delarna av alliansen. Väldiga statliga satsningar på vindkraft och skärpta politiska mål för fordonsbränslen är nu hux flux en del av alliansens politik. På DN Debatt i går var den brittiske statsvetaren Vernon Bogdanor inne på ett tema som anslöt till Ursula Berge. Bogdanors tes är i sammanfattning att det med jämna mellanrum inträffar skiften som gynnar/missgynnar socialdemokratins traditionella syn på statens roll i samhället. Den globala finanskris vi just nu genomlever har drivit fram ett skifte som ökar utrymmet för partier som pläderar för en stark och marknadsreglerande stat. Det borde vara positiva nyheter för S. Men, skriver Bogdanor: "Egendomligt nog är det så i dagens Sverige att det är statsminister Fredrik Reinfeldt och partierna i koalitionsregeringen som ses som mer pålitliga socialdemokrater än Mona Sahlin och den socialdemokratiska oppositionen." Den någorlunda överblickbara politiska framtiden kommer sålunda att domineras av typiskt socialdemokratiska kännetecken som till exempel sans & balans, "en sak i taget", en aktiv stat, försiktigt gynnande av närstående väljargrupper och långsamma förändringar. De två blocken kan således antas bli alltmer lika varandra. Men det handlar inte bara om att "bäst socialdemokrat vinner". Dynamiken inom varje block kommer att ha en avgörande betydelse för valutgången. Väljarnas intresse dras till konflikterna inne i blocken/partierna snarare än till de relativt marginella skillnaderna mellan blocken.