Våga förnya skolan
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Distansundervisning är ett av förslagen som diskuteras. Det är ingen tokig tanke. Brevskolor och distanskurser är välkända och etablerade delar av vuxenutbildningen. Med hjälp av moderna tekniska lösningar kan säkerligen också många barn och ungdomar uppnå godkända resultat utan att alltför ofta sätta sina fötter i någon skolbyggnad.
De allra flesta barn och ungdomar går tolv år i skolan. Skolgången fyller många funktioner. Skolan är på en och samma gång en institution där barn/ungdomar kan vistas medan föräldrarna arbetar, en social inrättning där de unga människorna socialiseras in i vuxensamhället och en förmedlare av elementära och grundläggande kunskaper i skilda ämnen. Ungdomsskolans elever är inte trädda på ett och samma snöre. Givet deras sociala liv i övrigt och deras skilda personligheter har de större eller mindre behov av skolans olika funktioner. Utrymmet för försök och experiment torde vara mycket stort. Knappt sjuttio procent av dagens elever kröner sina tolv skolår med godkända resultat. Skolförnyelsen hämmas av nostalgi och konservatism. Uttryckt med en grovhuggen generalisering är det så att de vuxna generationerna förväntar sig att dagens ungdomsskola ska vara ungefär likadan som när de själva gick i skolan. Alla som deltagit på ett antal föräldramöten och bevistat skolpolitiska debatter vet att det inte dröjer många minuter innan diskussionen tryfferas med personliga minnen och erfarenheter av skolan. När skolan är som bäst ska den dock spegla förutsättningarna i dagens samhälle; inte dröja sig kvar i svunna tider. Att lägga stor vikt vid att alla ska göra samma saker vid samma tider och i samma byggnader, är knappast en tidens lösen. Skolans uppdrag må vara evigt. Men dess former är oevigt föränderliga.