Brev till ledarsidan
För mer än 30 år sedan avslutades striden om paragraf 32, eller 23 som den hette tidigare, i Arbetsgivarföreningens stadgar. Paragrafen slog fast att arbetsgivaren ensam hade att anställa och avskeda anställda, att leda och fördela arbete.
Sedan tog olika inflytanderegler vid efter årtionden av facklig och politisk strid, lagar som medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd m.fl. infördes. Hela reformpaketet från tidigt 70-tal syftade till att även de anställda skulle ha något att säga till om. Det finns säkert många synpunkter fortfarande om hur stort inflytande man som anställd har i praktiken, och frågan behöver säkert diskuteras.
Men Widar Anderssons ledare i fredags (28/3) måste ändå få många ögonbryn att höjas. I Widars ögon är det idag ”självklart att det är det enskilda företaget som vet vad för slags medarbetare de efterfrågar”. Nog kan man väl begära en lite djupare eftertanke kring komplicerade frågor, Widar? Eller ska paragraf 32 komma till heders igen?
Mårten Arnberg
Svar direkt
Mårten, tack för ditt brev. Jag måste nog tillstå att även något av mina ögonbryn höjdes lätt när jag såg din text. Mitt inlägg på ledarsidan diskuterade regeringens och miljöpartiets förslag om nya regler för arbetskraftsinvandring för människor som kommer från länder utanför EU. Förslaget innebär bl a ett avskaffande av Arbetsförmedlingens möjlighet att lägga in veto mot ett företags, en förenings och/eller en förvaltnings rekrytering av utomeuropeiska medarbetare.
Det tycker jag är sunt.
Däremot har jag inte skrivit ett ord om paragraf 32, anställda medarbetares inflytande eller om relationerna mellan fack och företag på arbetsmarknaden. Så vitt jag förstår av alliansens och mp: s förslag så avser de heller inte att föreslå några förändringar i de sammanhangen. Därför kommenterade jag inte dessa områden i min ledarartikel 28 mars. Jag tog enbart ställning för det sunda i att den som rent fysiskt ska anställa en medarbetare bör kunna göra så utan att en statlig myndighet lägger in sitt veto.
Därav mitt något höjda ögonbryn, Mårten.
Widar Andersson