Stryp mig, krama mig

De etablerade politiska partierna gör nu vad de kan för att få bort invandrings- och flyktingpolitiska frågor från valrörelsen 2010. Partierna, möjligen med undantag för folkpartiet, har inga som helst intressen av strider om invandringens villkor under de sista kampanjveckorna före nästa riksdagsval.

Norrköping2008-03-12 03:00
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Då vill alliansen och socialdemokraterna att debatten ska handla om sådant som välfärd, jobb och regeringsduglighet. Det är mot den bakgrunden vi bör förstå såväl regeringens förslag om en mer restriktiv anhöriginvandring som gårdagens invandringspolitiska utspel från folkpartiet och socialdemokraterna. Partierna signalerar till viktiga väljargrupper att de hört och förstått vad det glunkas om ute i folkhemmets slott och kojor. Partierna hoppas att de därmed också kan spärra sverigedemokraternas möjligheter att ta sig in i den rikspolitiska debatten. Strategin är begriplig och lätt att sympatisera med. Företeelsen, att etablerade partier försöker hålla uppstickare borta genom att införliva en del av uppstickarnas program med sina egna agendor, är en del av den politiska vardagen. Det är så det går till. Så var det med miljöpartiet inför 1988 års val, så var det med Ny Demokrati under deras riksdagssejour 1991-94, så var det med Stödstrumporna inför riksdagsvalet 1994 och så är det med sverigedemokraterna nu. Jag moraliserar inte för ett ögonblick över ambitionen att försöka strypa konkurrenter genom att krama ihjäl dem. Sverige har inget som helst att vinna på att ännu fler och alltmer udda partier tar plats i riksdagen. Anständiga och hyggliga partier kan komma att kompromissa och samregera med perifera ytterlighetspartier. Men "lägga - sig - nära" - strategin är inte invändningsfri. Gårdagens forkpartiutspel om obligatoriska medborgaskapsprov illustrerar en av de största farorna; i sin iver att spärra främlingsfientliga konkurrenter riskerar fp att gå för långt. Om inte Björklunds kompani hejdar sig kan man hux flux förvandlas till en del av problemet i stället för att vara en del av lösningen. Den borgerliga alliansens övriga partier kan få betydande problem om folkpartiet fortsätter i tangentens riktning med alltmer tydliga krav på invandrarnas assimilering och anpassning till "svenska" normer och dygder. Utspelet från socialdemokraternas Mona Sahlin ger oss en vink en annan av de risker som är förknippade med "lägga - sig - nära" - strategin; i ivern att hålla sd borta, riskerar riktigt dåliga förslag att komma upp på bordet. Förslaget om att invandrare/flyktingar under första året/åren, ska vara förbjudna att bosätta sig någon annanstans än i den kommun dit de anvisats, skapar mer problem än vad det löser. Sverige gynnas inte på något sätt att av att människor som kommer hit från andra länder placeras i depåer med ytterst begränsade jobb - och långsiktiga etableringsmöjligheter. Folkpartiet riskerar således att gå för långt medan (s) riskerar att gå åt fel håll. Bättre kan ni.
Läs mer om