Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sara Högdin publicerade förra året avhandlingen "Utbildning på (o)lika villkor" (Institutionen för socialt arbete Stockholms universitet). Avhandlingen handlar om konflikten mellan grundskolans skolplikt och vissa föräldrar. Jag har läst den. I gårdagens DN publicerade folkpartitrion Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag debattartikeln "Tvinga invandrarflickor att delta i sexundervisning". Folkpartisterna refererade till Högdins avhandling i sin artikel. Men har de verkligen läst vad Sara Högdin skrivit? Jag är skeptisk. Men först något om det partipolitiska. Gårdagens DN-artikel är ett kvitto på att folkpartiet har bestämt sig för att skruva till sin invandringspolitiska profil ytterligare ett par snäpp. Socialliberalen och partisekreteraren Erik Ullenhags underskrift av den konfrontativa artikeln markerar att Jan Björklund nu har tagit greppet om hela sitt parti. Jag tänker inte vräka ur mig moraliserande floskler på temat att "folkpartiet fiskar i grumliga vatten". (Vilka politiker gör inte det från och till?) Men det är viktigt att ha klart för sig vad som pågår. Folkpartiet har gjort sitt val inför 2010. En konsekvens kan bli att Sverigedemokraterna kan känna sig blåsta på riksdagen i nästa val. Och det är ju bra. Men frågan är vad för slags folkparti vi får i stället? Ett mycket Svenskt folkparti ligger i korten; det är en sak som är säker. Sara Högdins avhandling bjuder på intressant läsning. Avhandlingen inleds med en lång och intressant introduktion i forskarsamhällets teoretiska begreppsvärld när det gäller motsättningar mellan moderna och traditionella stater, familjer och marknader. Högdins fältarbete består av en enkätundersökning med 1193 elever på fyra kommunala grundskolor i en mellansvensk, mellanstor stad. Genom enkäten kan Sara Högdin presentera fakta om elevgruppens etniska och klassmässiga bakgrunder, om föräldrarnas utbildning, ekonomi och arbetskraftsdeltagande och om elevernas engagemang, trivsel och deltagande i skolan. I Högdins enkätundersökning är andelen elever med utländsk bakgrund högre än rikssnittet. Ungdomar med sina rötter i Asien (inklusive Mellanöstern) dominerar. Ett batteri av frågor i enkätundersökningen handlar om hur föräldrarna ställer sig till sina barns deltagande i sim/idrottsundervisning och på lektioner om sex- och samlevnad. Så många som 8 procent av eleverna uppger att föräldrarna har förbjudit dem att delta i en eller flera undervisningsmoment. Flickor med utländsk bakgrund har betydligt fler restriktioner från sina föräldrar än någon annan elevgrupp. Detta står givetvis i konflikt med Skollagen och skolplikten. Folkpartisternas svar på detta problem är att de undantag från skolplikten som medges i dag - om "särskilda förutsättningar" föreligger - ska strykas. Skolplikten ska gälla allt och alla och alltid. Punkt och slut. Sara Högdins intervjuer med rektorerna på de fyra grundskolorna i undersökningen visar på behovet av ökad uppmärksamhet på hur skolorna kan arbeta med dialog, kompromiss och enträgenhet för att överbrygga religiöst/kulturellt relaterade konflikter mellan skola och hem. Högdins avhandling ger oss å andra sidan också insikter om att flickor med utländsk bakgrund engagerar sig mycket mer i skolarbetet än pojkar med såväl utländsk som svensk bakgrund. Problemet med motsträviga föräldrar minskar också över tid; desto längre familjen har varit i Sverige, desto mindre motstånd mot vissa skolämnen. Lågutbildade och fattiga föräldrar från bl a Mellanöstern är betydligt mer förbudsbenägna än utbildade och arbetande invånare från denna region. Sara Högdin understryker att hen nes enkätundersökning inte går att använda för generaliseringar; därtill är materialet alldeles för tunt. För den som likafullt - likt folkpartisterna - gärna vill generalisera, erbjuder Högdins avhandling flera olika alternativ. Fp:s vinkling på behovet av tvång mot invandrarflickor skulle t ex kunna bytas ut mot rubriken "Tvinga fattiga pojkar att gå i skolan". En sådan vinkel hade varit lika sann och falsk och dum som den som folkpartisterna bjöd oss på i DN i går.
