Sanningar om julens ritualer
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
t ex Stadsmissionen, Hela Människan eller Omsorgsjul i Norrköping, är av sämre slag än vad de sociala myndigheterna skulle och borde kunna erbjuda. Självklart finns det stora skillnader mellan ideella organisationer och myndighetsförvaltningar. Föreningarna är frivilliga till sin karaktär. Det är frivilligt att engagera sig och det är frivilligt att delta i de verksamheter som anordnas. Med myndigheten förhåller det sig i grunden på ett rakt motsatt sätt. Det som kännetecknar en myndighet är just dess rätt - och ibland skyldighet - att utfärda bindande föreskrifter för enskilda människor. Myndigheten säger ja eller nej till ekonomiskt bistånd och myndigheten kan även fatta beslut om omhändertagande av enskilda personer. För de sociala myndigheterna är Socialtjänstlagen styrande. Det som styr frivilligorganisationerna är socialt engagemang. Socialtjänstlagen har många paragrafer och kapitel. Men inte någonstans bland alla dessa paragrafer går det att finna lagtexter som ålägger landets socialförvaltningar att ordna julfirande för ensamma och/eller utslagna människor eller att bestyra med sociala träffpunkter för hemlösa och missbrukare. Det finns å andra sidan inget förbud för de sociala myndigheterna att t ex arrangera julfester för dem som inte annars har något julfirande att ansluta till. Men kommunalt julfirande torde höra till de mycket udda, undantagens krets i Sverige. Det är också ytterst få av julens socialpolitiska debattörer som kräver ett kommunalt ansvar för julens trivsel. Socialtjänstemän har jour för akuta ingripanden, polisen rycker ut då det går överstyr på julafton och brandkåren har mycket att göra på sitt stearinljusbemängda arbetsfält. Men vad därutöver är faller på människorna själva att arrangera. Så görs också i mycket stor omfattning. I går bjöd t ex föreningen Omsorgsjul i samarbete med Palace i Norrköping, 120 hemlösa människor på julbord. Föreningens primus motor Lennart Cederberg förklarade klokt i Östgötaradion att "jag hade hellre hoppats att alla hade tak över huvudet, men fram till dess är jag glad att kunna erbjuda lite julstämning till så många hemlösa som möjligt". Precis så är det. Frivilligorganisationernas verksamheter under julhelgen är inte något B-alternativ till det kommunala. Verksamheternas bedrivs inte i stället för insatser från socialförvaltningarna. Medlemmarna i de sociala organisationerna sträcker ut en hand till människor som lever under svåra omständigheter. De arrangerar en stunds trivsel och hygglig gemenskap för folk som annars inte skulle få någon trivsel och hygglig gemenskap. Organisationerna konkurrerar inte med kommunerna. Att några bland oss är beredda att ta ett personligt ansvar för socialt utsatta medmänniskor, innebär inte för ett ögonblick att kommunernas ansvar under Socialtjänstlagen försvagas och undermineras. Den rituella debatten om motsättningen mellan socialtjänsten och de sociala organisationerna är således minst lika mycket på låtsas som sagorna om tomten. Och lika osann som stresskommersens budskap om att den som köper flest julklappar blir lyckligast av alla.