De båda fenomen La Niña och El Niño påverkar vädret över hela globen. De äger rum längs ekvatorn mellan Peru i öster och Nya Guinea i väster, nästan hälften av Jordens omkrets.
Solen värmer mest över ekvatorn. Där blir luften varmare och lättare, så den stiger uppåt. Då dras luft i norr och söder in mot ekvatorn. De luftmassorna släpar efter, så att de bildar vindar mot väster, passadvindar.
Dessa trycker ytvattnet mot väster. På vägen värms det av solen från 20 grader vid Peru till 28 grader. Vattnet trycks upp mot stränderna, så att havets nivå till slut stiger en halv meter. Varmt vatten trycks ner ända till 300 meters djup. Detta förlopp tar några år att utvecklas.
Det varma vattnet i väster skapar så starka uppvindar att luft sugs in även från väster, vilket försvagar passadvindarna. Dessa ”tappar taget” om nivåskillnaden. Ytvattnet sköljer iväg mot öster. Efter några månader är det varmt hela vägen till Peru.
Det är El Niño! Denna stora varma yta värmer hela globen.
Efter några månader tar de 300 meterna varmvatten slut och kallt djupvatten sugs upp till ytan. Det får så god fart mot Peru att det fortsätter ända dit, så hela sträckan blir kall.
Det är La Niña. Då kyls hela globen, googla ”la nu igång”.
Havet höjs vid Peru, så att vattnet sedan skvalpar fram och tillbaka ett par år innan allt börjar om.
Efter vinterns värmande El Niño har nu La Niña tagit över, så att vi kan få kallare väder ett halvår eller så. Detta ingår i vårt normala klimat och är inte tecken på ”klimatförändringar”.