Nyligen rapporterades att EU-lagstiftningen kan komma att få till resultat att Irland tvingas överge sin rigida inställning till aborter. Det aktualiserar en annan aspekt på aborter, som sällan eller aldrig berörs i debatten.
Oftast handlar diskussionen om huruvida aborter över huvud taget ska vara tillåtna eller inte. Det finns också en återkommande diskussion om hur långt graviditeten ska vara gången innan aborter omöjliggörs.
Debatt
I Sverige har det i alla händelser skapats en mycket bred enighet om att det är kvinnan - och kvinnan själv - som avgör om abort ska göras eller inte. Det är ett axiom som det är hög tid att ifrågasätta och faktiskt förändra.
Det är nämligen inte alls självklart att det bara är kvinnan som ska avgöra frågan. Alltid är det en man inblandad när en kvinna blir med barn. Att det är kvinnan som bär barnet och så småningom föder det är givet av naturen och kan förstås inte ändras. Men så fort barnet är fött klarar det sig utan sin biologiska moder.
Jag hävdar att en man kan känna en lika intensiv längtan efter ett barn som någonsin en kvinna kan göra. Men för att mannen ska få barn krävs en kvinna. Utifrån ett jämställdhetsperspektiv är det därför naturligt att mannen också måste ha ett ord med i laget när kvinnan överväger om eller ansöker om abort.
Det är inte rättvist att en man i en relation är helt utan talan inför kvinnans beslut att göra abort, medan han - om han inte vill bli förälder och kvinnan bestämmer sig för att föda barnet - blir underhållsskyldig till dess barnet blir 18 år.
Det råder i dag inget tvivel om att män kan vara och är bra föräldrar. Det finns många män som är ensamma vårdnadshavare, även om det mest är ensamma mammor som syns och hörs i debatten, och det finns homosexuella par som har adopterat barn, vilket också det bevisar att männen är lika väl skickade som kvinnorna att sköta och fostra barn. Och att de har samma önskan att vara föräldrar som kvinnor har.
Jag skulle önska en lagstiftning där männen som utpekas som befruktare får en möjlighet att antingen godkänna eller förneka kvinnans planerade abort. Vill endera parten ha barn, så ska barnet födas och bara i de fall där båda parter inte vill ha barn ska abort beviljas.
Självklart måste det även i en sådan lagstiftning finnas möjlighet till undantag exempelvis om kvinnan utsatts för sexuellt våld i samband med befruktningen eller om ett havandeskap innebär risk för hennes hälsa.
Normalfallet bör dock vara att mannen har lika stor rätt som kvinnan att avgöra om abort ska göras eller inte.
Innan den rättigheten finns på detta grundläggande område har ingen jämställdhet mellan könen åstadkommits, även om andelen män och kvinnor blir matematiskt rättvist inom alla samhällets sektorer och verksamheter.
En sådan ordning skulle också minska antalet aborter.