Nyligen kom bokserien "Sveriges statsministrar under 100 år" ut. 22 biografier över landets alla statsministrar i modern en tid. En av dem kom från Norrköping: Carl Swartz. Han satt bara i ett halvår.
Men det var det kanske mest dramatiska halvåret i svensk 1900-talshistoria.
Det är historieprofessorn Eva Helen Ulvros som skrivit om statsminister Swartz som regerade från mars till oktober 1917.
Släkten kom från Svartsången i Värmland, därav namnet som anfadern hade antagit när han kom till Norrköping på 1700-talet och blev en framgångsrik industrikapitalist.
Framför allt därför att han fick tillstånd att tillverka snus.
Carl föddes alltså in i en av landets förmögnaste släkter. Han gick på läroverket och fortsatte sedan studierna i Bonn. Så började han sin framgångsrika karriär.
Ordförande i Sveriges Centralbank. Universitetskansler. Han gjorde sig också känd som en välgörare för sin hemstad.
1912 donerade han Villa Swartz till Norrköpings stad för kulturella ändamål. Det blev ett bibliotek - och är ju så faktiskt än i dag.
Men så var det alltså 1917 och kung Gustav V utsåg Carl Swartz till statsminister. Han var en kompromiss. Mer en mittenman än en högerman. Det var revolution i luften.
I Ryssland hade revolutionen redan inletts. Folket här hemma svalt. Arbetarklassen levde på potatis och på våren 1917 fördubblades priset.
När maximipris då infördes på potatis innebar det bara att den försvann från den öppna marknaden - till svartabörshandeln.
De borgerliga fruktade att demonstrationerna på första maj skulle leda till ett uppror. En skyddskår bildades. I riksdagen var debatten het. Skyddskåren var en provokation menade Hjalmar Branting.
En nödvändighet menade högern. Swartz utmanade genom att besluta att ta bort stödet till skyddskåren. Med Branting tycks han ha haft en god relation.
Den tredje maj när brödet var slut i en butik i Norrköping fick ett antal kvinnor nog. Först gick de till rådhuset, men fick inte träffa någon där. Då gick de till Folkbladets redaktion som dagen därpå publicerade deras klagan:
" Hjälp oss! Annars går vi att krossa fönstren och taga vad som finns att taga."
Dagen därpå hade tusentals samlats, mest kvinnor. De tågade till Himmelstalunds gård och bröt sig in och tog mat, mest potatis. Ett hundratal kvinnor plundrade ett charkuteri.
Det var just kvinnorna som var drivande i upproret. De som ju ännu inte ens hade rösträtt...
Efter valet avgick Swartz och en samlingsregering bildades där Hjalmar Branting tog plats. Carl Swartz avled 1926 vid 68 års ålder.
Han kunde mycket väl ha dött den 1 oktober 1918. Då hade han köpt en förstaklassbiljett från Malmö till Stockholm, men missade avgången. Det tåget rasade ner i Getåravinen och 41 passagerare dog.
Samtliga i första klass omkom.
Eva Helen Ulvros menar att Swartz "genom sin strävan efter samförstånd blev viktig för Sverige i en orolig tid". Det var i alla fall inget lätt uppdrag han fick.
n n Det var bara
det jag ville säga.