Om vår rätt att äta gris
Detta är en ledare. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Danmark är världens största exportör av griskött. Det stämmer säkert att grisarna har det lite sämre på andra sidan Öresundsbron. Men strax kom det ju rapporter om missförhållanden i den svenska grisproduktionen också. Det finns naturligtvis ett moment av nationalism här. I de flesta länder tror faktiskt medborgarna att det mesta är lite bättre i just deras land. Inte överallt givetvis, inte i Kambodja till exempel som jag känner till lite. Men jag minns hur vi bilade genom Europa med barnen. Överallt lockades ungarna av de stora skyltarna från McDonalds. Så där vi åt vi, trist nog, ganska ofta. Det här var i den galna kosjukans tidevarv och alla McDonaldsrestauranger hade samma viktiga budskap att förmedla. "Vi serverar enbart tyskt nötkött". Om vi alltså var i Tyskland. När vi åkte över gränsen några kilometer bort i Frankrike stod det förstås tydligt att det blott var äkta franskt kött i burgarna. Så fortsatte det från land till land.
Vi har ett kluvet förhållande till djuren. Många tycker om att ha husdjur som blir som familjemedlemmar. Hunden är ju ett flockdjur som gärna tyr sig till en människan i brist på flockledare av den egna arten. Sanningen är ju att detsamma mycket väl skulle kunna gälla flockdjuret grisen. Det finns många skildringar hur tillgivna grisar kan bli mot människor. Alltså skulle det vara fullt möjligt att träna upp grisar att gå fot och bära Folkbladet från brevlådan. Att avla fram bruksgrisar om man så ville. Men av tradition och kultur har det blivit så att vi gullar med hunden - men äter grisen. Griseknoen blir skinka på bordet. Hunden får kanske till och med en gravsten. Någon etiskt hållbar förklaring till den skillnaden finns egentligen inte. Bara att griskött är gott och att hundar kanske är trevligare att kela med. Jag äter själv med förtjusning fläskfilé, även dansk. Men det är faktiskt rimligt att vi funderar lite på hur vi ser på djur. Den som är vegetarian måste alltid kunna svara för sig.
Varför äter du inte kött? Precis som den som inte dricker alkohol. Varför dricker du inte vin och öl och tar en snaps till sillen? Men vi som äter djur och dricker alkohol har ju också fattat beslut. Att vi har följt med strömmen och bara gjort som de flesta andra är ju faktiskt, för att uttrycka det milt, inte särskilt imponerande. Så det är nog klokt om vi lite till mans reflekterar över hur vi kommit fram till våra beslut, till exempel om vår rätt att äta grisar. n n Det var bara
det jag ville säga.