Moderaternas nya partiledare Ulf Kristersson framträdde i radions P1 Morgon på måndagen. I olika varianter fick han svara på frågor om vilka regeringsalternativ och vilka samtalspartner han ser framför sig? Kristersson svarade på samma sätt som han uttryckte sig i sitt installationstal på söndagen. Han gjorde klart att det är: "Alliansen som är Moderaternas politiska gemenskap. Både vår historia ligger där och vår politiska framtid ligger där. Det är med Alliansen vi vill samtala, samarbeta och kompromissa med. Ingenting annat."
Det är en formel som kan hålla för de fyra borgerliga partierna under valrörelsen. Håller partiledarna ihop - inklusive buspojken Björklund - och håller de sig till Kristerssons formel och låter de bli att spekulera om SD så kan de ganska snabbt trötta ut även de mest envetna politiska journalister.
Alliansen skulle därmed återigen kunna uppstå som en skyddande borg mot SD och som en hinderbana för S.
Om inte SD-kilen går att använda för att bända isär i de fyra borgerliga partierna så är det ett streck i räkningen för Socialdemokraterna. Möjligheterna för S att kunna formera en något stabilare regering efter nästa val är nämligen till stora delar beroende av samarbete med ett eller flera borgerliga partier. Om Alliansen nu lyckas återuppstå från det döda så stängs de samarbetsmöjligheterna för S. Det blir i vart fall svårt för Stefan Löfven att under valrörelsen hålla det för troligt med samarbete mellan S och C och L.
Alla vet ju naturligtvis att här och nu är något annat än sedan och då. Alliansens "politiska gemenskap" kan ju efter valet visa sig vara värd just ingenting i maktpolitiska termer. Genom Kristerssons formel finns dock nu möjligheten att på ett tämligen rimligt sätt hålla framtiden borta från nuet.
Det positiva med detta är att chanserna ökar för att det politiska innehållet kommer i centrum. Alliansens fyra partier kommer att anstränga sig till max för att lägga gemensamma reformförslag på tunga områden. Vilket torde innebära att Socialdemokraterna får göra detsamma på sin kant. Integrationen behöver skarpa reformer som stärker kunskapsskolan, yrkesutbildningarna och som säkerställer att bidrag aldrig kan trumfa arbetsinkomster. Tryggheten behöver skarpa och trovärdiga reformer av rättsstaten. Företagande, klimat, skatter och bostäder kräver sitt.
Vi kan alla bli vinnare när partipolitiken håller sig till här och nu.