Ledare Inbjudningarna viner nu genom luften mellan Helgeandsholmen och Rosenbad. Socialdemokraterna har bjudit in Centerpartiet och Liberalerna till samtal om hur Sverige kan styras under Stefan Löfven. Alliansen - där Liberalerna och Centerpartiet ingår - har bjudit in Socialdemokraterna till samtal om hur Sverige kan styras under Ulf Kristersson. Värdarna lär få sitta ensamma på sina respektive bjudningar. Gästerna behagar inte dyka upp. Att bjuda in till något är ett sätt att försöka ta initiativet. Den som bjuds in i sådana här sammanhang riskerar nämligen att befinna sig i ett slags psykologiskt underläge: Du kallar - Jag kommer.

Det gäller dock att välja sina initiativ i dessa förfäktningstider. De fyra borgerliga partierna har nu vid två tillfällen krävt statsminister Stefan Löfvens avgång. Första gången på valnatten och andra gången vid onsdagens pressträff med alliansens partiledare. Stefan Löfven har svarat genom att sitta kvar. De borgerligas upprepade och ohörsammade krav på Löfvens avgång är en psykologisk fälla för de borgerliga. Publikens uppmärksamhet fästs nämligen på vem som bestämmer. I detta fall är det Löfven som bestämmer. Vilket väl knappast var vad de borgerliga åstundade?

Mer att läsa: Djurens parti hotar nazisterna.

Ivern i avgångskraven förbryllar mig. Dels därför att det inte finns minsta anledning till brådska. Borgerlighetens problem är ju inte att Stefan Löfven sitter kvar en dryg vecka till. Borgerlighetens problem är hur de ska kunna mobilisera den slumrande majoritet som de förfogar över i riksdagen för att få Ulf Kristersson vald till statsminister. Ivern i avgångskraven får nog också publiken att betänka hur det gick förra gången de var ivriga att kräva avgångar ur regeringen. Då såg Stefan Löfven till att ta hem spelet. Två statsråd avgick visserligen - däribland det sent blossande stjärnskottet Anders Ygeman - i samband med Transportstyrelsesaken förra sensommaren. Den stora skalpen - försvarsminister Peter Hultqvist - såg dock Löfven till att behålla då de borgerliga inte kunde hålla ihop.

Ska det bli så även denna gång, frågar sig kanske vän av ordning? Ulf Kristersson borde ta det lugnt. Ivern är granne med nervositeten, eller hur var det Lars Norén sa nu igen?