Widar Jonas Andersson arbetar som ungdomspedagog i Skellefteå. Under många år har hans arbete på kommunen dominerats av att ge service åt ensamkommande invandrarungdomar. I en artikel i Göteborgsposten (2/12) sätter Andersson fingret på ett strukturellt problem: ”Den goda viljans och de stängda ögonens system.”

Av egen erfarenhet skriver Jonas Andersson: ”I vår starka vilja att vara goda ville vi tidigare inte se problemen och i vissa fall de uppenbara lögnerna.”

Det Jonas Andersson talar om är ett ”system av god vilja och stängda ögon.” Jag lägger till ”kravlöshet” till det där systemet.

På ett samhällspolitiskt plan inleddes godhetsprocesserna när Sverige lämnade den mer jämlika och solidariska invandringspolitiken i början av 1970-talet. Arbetskraftsinvandringens raka gestaltning av det ömsesidiga beroendet mellan Sverige och världen ersattas av invandring som dominerades av ”humanitära skäl.” Människor skulle få invandra hit av välgörenhetspolitiska orsaker. Vi var goda och hade råd. Inga särskilda förväntningar eller krav på anpassning riktades mot invandrarna.

Den kravlösa godheten blev till ett slags strukturerande ideologi som styr politik, myndigheter och media med ryggmärgen snarare än med förnuftet. Två exempel: På järnvägsstationen i Göteborg ställer staden ut fyra stadsutvecklingsprojekt. Ett handlar om Rymdtorget i Bergsjön, en svårt kriminaliserad förort i Göteborg. Här ska staden bygga en Kulturhus som en ”kravlös mötesplats.” De tjänstemän som gjort kampanjen har nog inte ens reflekterat över varför just kulturhuset på Rymdtorget ska vara en ”kravlös mötesplats”? De går på ryggmärgen; den som är god ställer inga krav på den som har det svårt.

MP: s språkrör Gustav Fridolin säger i intervju med DN (2/12) apropå den stora invandringen till Sverige ”Att människor kom till Sverige (--) berodde på kriget i Syrien.” Det är bara delvis sant. De allra flesta som kommit till Sverige har inte ett dugg med kriget i Syrien att skaffa. Lögnen har emellertid upprepats så pass många gånger av många politiker, myndigheter och av media att den fastnat i den goda ryggmärgen.

Kravlöshet utgör det största enskilda strukturella hindret för att Sverige återigen ska kunna bli ett bra och rationellt invandringsland.