Hög personalomsättning kostar pengar och dränerar kommunala verksamheter på resurser. Det leder i slutändan till sämre service för medborgarna. Hårdast drabbas svaga grupper i samhället, som är i störst behov av kommunalt stöd och omsorg.
Nya SCB-siffror som Akademikerförbundet SSR har beställt visar att Östergötland hade en personalomsättning bland kommunalt anställda akademiker på 20 procent mellan november åren 2015 och 2016, och för många akademikergrupper är siffran ännu högre. Bland socialsekreterarna som arbetade i någon av länets kommuner i november 2015 hade 34 procent lämnat sin tjänst i november 2016.
Vår statistik visar också att personalomsättningen var hög även för andra samhällsvetenskapliga akademiker i kommunerna som kuratorer, biståndsbedömare, utredare och HR-specialister. I Norrköpings kommun var den genomsnittliga personalomsättningen för de grupperna 24 procent. Det är förstås alldeles för höga siffror.
Så länge det bästa sättet att höja sin lön är att byta jobb kommer personalkarusellen att fortsätta snurra. Idag ger lång erfarenhet ofta bara några tusenlappar mer i lönekuvertet jämfört med den som är ny i yrket. Det utgör inget bra incitament för erfarna medarbetare att stanna kvar vid sina tjänster, och en sådan situation blir ohållbar i längden.
Lösningen på problemet är inte särskilt komplicerad. I en tid med växande brist på arbetskraft ökar kraven på arbetsgivarna. Det som behövs för att kommunerna ska kunna rekrytera och behålla välutbildade medarbetare är högre löner, större lönespridning och bättre arbetsvillkor. Det sistnämnda gäller framför allt en rimlig arbetsbelastning.
Välfärdens viktiga akademiker måste kunna göra lönekarriär inom yrket. Norrköpings kommun behöver lägga upp en strategi för hur man ska bli en attraktiv arbetsgivare. Utbildning och erfarenhet måste löna sig. Det blir alla vinnare på i längden.