Under ytan styr SD politiken. S och M är ännu vilsna. Vilket åskådliggjordes när partiledarna samlades till årets första partiledardebatt på onsdagen. Och ibland blir det mer än lovligt tokigt. Försöket att i en illa underbyggd replik utmåla Jimmie Åkesson som något slags antidemokrat var till exempel nästan lika urbota dumt som när Löfven för något år sedan talade om Åkesson som "nyfascist". Sånt där vänstertrams - som kort sagt syftar till att likna Åkesson vid Hitler - är inget för Socialdemokraterna att hålla på med. Nu kunde dessutom Åkesson lugnt kontra med ett mindre hyllningstal till demokratin och upplysa om att han studerat "demokratiteori vid universitetet"!
Bättre då att hålla sig till den riktiga politiken. Som Stefan Löfven gjorde i ett annat replikskifte där Jimmie Åkesson försökte få statsministern att ge sig in i ett resonemang om olika "kulturers betydelse" för att unga män i flock begår sexuella övergrepp mot kvinnor. Stefan Löfven avstod klokt från sådana övningar utan slog i stället med auktoritet fast att alldeles oavsett vilket som är "motivet" och alldeles oavsett var gärningsmannen "råkar vara född" så skall dessa övergrepp fördömas, utredas och straffas. Så är det. Låt kultursidorna och rasisterna älta det där med kulturer. Det är inget för sossar.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson dominerade partiledardebatten. Efter regeringens totalomläggning av invandringspolitiken har han förstås ett guldläge. Vilket han inte överutnyttjade. Det som för alls inte länge sedan var "rasism" har nu blivit "realism" och det som tidigare var "inhumant" är nu "helt nödvändigt", sa Åkesson.
Han pressade Anna Kinberg Batra (M) med att lugnt ställa frågan "Vill du regera så är det antingen med Löfven eller med mig. Vem väljer du?" Åkesson punkterade elegant ett uppblåst anfall från Centerns Anders W Jonsson och lika träffsäkert plockade han ner Jonas Sjöstedt vänsterytterattack.
Det är bara att bita i lärdomens sura äpple. De andra partierna har i olika omfattning och med olika motiv ställt till det för sig rejält. De närmaste månaderna kommer att visa om regeringen har kraft och ork att försöka vända på skutan. Redan nu borde Stefan Löfven till exempel fundera på om det är så himla bra att - likt i partiledardebatten - ropa ut hur "oerhört stolt" han är över den invandringspolitik som nyligen konkade så att det sjöng om det.