Monica Sunvard (7/12) bemöter Mathias Sundins inlägg (29/11) och menar att han har fel när han påstår att SD försöker lura svenska folket.
Sunvard använder klassiska auktoritetsargument, vilket innebär att innehållet ska förefalla vara en sanning enkom därför att det sagts av någon som har rykte eller aktad ställning. Några fakta presenteras däremot inte, vilket stämmer ganska bra med hela den argumentation som SD och andra främlingsfientliga grupper använder sig av.
Jag har sällan haft anledning att instämma med Mathias Sundin. I denna saken förenas vi dock i insikten om att humanism, inte rasism, är det som världen behöver mer av.
Sunvard hänvisar till uttalanden av Erlander, Moberg och den kände ekonomen Friedman i sin insändare. Det må låta övertygande att hänvisa till dessa tre, må de vila i frid, men hade vi kunnat fråga dem om deras åsikter idag hade de näppeligen valt att lägga sina röster på SD.
Erlander var ledare och statsminister för S; ett parti vars strävan för jämlikhet och solidaritet knappast bör beblandas med främlingsfientlighet.
Milton Friedman, nobelprisbelönad ekonom av judisk börd, skulle nog inte heller rösta på SD, vars strävan efter att uppmuntra invandrare att återvända till sina forna hemländer knappast tilltalar en man vars folk tvingats leva i diaspora sedan nära två tusen år.
Vilhelm Moberg, slutligen, var en övertygad anti-nazist och kritiserade grundligt den svenska undfallenheten gentemot Tysklands regim under andra världskriget. Det var ju i samband med denna kritik som han skrev de ord som Sunvard hänvisar till: "Sverige är vårt, ...", i sitt verk "Svensk strävan".
Det Sunvard skrev var ett medvetet försök att vilseleda, inget annat. Det är dags att vi i Sverige verkligen står upp för alla våra medmänniskor och visar var våra sympatier ligger.
