Widar Andersson skriver i en ledare den 9 april att jag som nyvald ordförande för Socialdemokraterna i Norrköping bör ompröva ställningstagandet att inte godkänna Robert Höglunds återinträde i Socialdemokraterna efter att han lämnat partiet.
Jag står fortfarande helt bakom det beslut som jag tidigare var med och fattade som ledamot i styrelsen. Inget nytt har mig veterligen hänt eller framkommit, som i dagsläget ger mig anledning att ompröva det ställningstagandet.
All våldsbejakande extremism, såväl religiös som politisk, är oacceptabla avsteg från våra grundläggande demokratiska principer. Det ska vi kritisera och bekämpa. Det är emellertid inte där problemet med Höglunds uttalanden ligger, utan att han i egenskap av socialdemokrat samtidigt uttryckt åsikter och påståenden som misstänkliggör och utkräver kollektivt ansvar från människor baserat på tro och härkomst. Även om det bottnar i okunskap så är det inte godtagbart.
Robert Höglund har visserligen bett om ursäkt för om någon tagit illa upp, men så vitt jag vet inte tagit tillbaka de åsikter han gett uttryck för. Ingen skulle bli gladare än jag om han offentligt gjorde det.
Jag delar Widar Anderssons åsikt att Socialdemokraterna ska vara ett parti med högt i tak. Vi får en bättre politik om flera perspektiv bereds plats och när vi är många som stöter och blöter argumenten. Men det finns naturligtvis en gräns för vad man kan ge uttryck för i socialdemokratins namn. Detta handlar inte om prestige från min eller styrelsens sida. Det handlar om att stå upp för självklara och grundläggande värderingar om alla människors lika värde, rätt och okränkbara värdighet. Att göra det kan aldrig vara att dra ner socialdemokratin i ett träsk.