Widar Jimmie Åkesson var rubrikernas man på onsdagen. Somliga av de där rubrikerna hade både Åkesson och vi andra gärna klarat oss utan. Dels därför att rubrikerna ropade ut att den sverigedemokratiska partiledarens hem utsatts för en attack. Dels därför att somliga rubriker med anledning av denna osmakliga händelse var försedda med flera utropstecken för att understryka att angreppet mot Jimmie Åkessons bostad är ett hot/brott mot demokratin!!

Mer att läsa: Vem bildar nästa parti i riksdagen?

Det klart att det är. Lite sorgligt att det ännu ska behöva påpekas i särskild ordning när det är Jimmie Åkesson som är brottsoffret. Som om några extremisters framfart vid en ledande politikers familjebostad i somligas ögon skulle vara mer ursäktlig när den ledande politikern som angrips är en sverigedemokrat som Jimmie Åkesson.

Som man bäddar får man ligga, ingen rök utan eld och man blir som umgås och vad allt dylikt som de gamla ordspråken lär oss.

Det är i och för sig inget fel på de där ordspråkens lärdomar och livserfarna insikter. På det individuella planet - människa till människa - är ordspråken alldeles utmärkta och folkliga varianter av de "gyllene regler" som ingår i snart sagt alla religioner: "Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa", uttrycks saken i till exempel judendomen.

Att till exempel baka in Jimmie Åkesson i ett kollektiv med "nazistiska rötter" som får tåla lite våld med tanke på allt som Hitler utsatte folk för - eller för den sakens skull räkna in Jonas Sjöstedt bland stalinismens bödlar som inte ska komma här och gnälla om de får en sten genom sovrumsfönstret - är däremot något helt annat och helt förkastligt. Det är typ hets mot folkgrupp att tillskriva vissa partier vissa egenskaper som ursäktar våld och övergrepp mot enskilda medlemmar och förtroendevalda.

Mer att läsa: Nästa regering ytterst oklar.

Jimmie Åkesson knep också rubriker när han på onsdagens förmiddag presenterade en värvning. En moderat riksdagsledamot från Malmö byter till SD: s riksdagsgrupp, meddelade en stolt Åkesson inför ett stort pressuppbåd. Partibytaren Patrick Reslow själv föreföll mindre stolt. Jag förstår honom. Sannolikheten för att han betraktas som paria i både M och SD är mycket hög. Det är dock smällar han själv valt att ta och därför får tåla. Partibytande riksdagsledamöter förlorar lätt både själ och förtroende.