I måndags eftermiddag var jag stand-in för talman Andreas Norlén under en timma. Vän av ordning behöver inte oroas. Inget otillbörligt konstitutionellt har förekommit. Lili Stenmark på Galleri Li i Skärkind hade bokat Andreas Norlén för ett ”köksbordssamtal” för över ett år sedan. Tanken var att Norlén skulle tala om sitt uppdrag som riksdagsledamot för Moderaterna i Östergötland i allmänhet och om sitt ordförandeskap i konstitutionsutskottet i synnerhet.
Mer att läsa: Hon har vågat med det mesta.
Planen var att Andreas Norlén skulle ha gästat Skärkind redan i våras. Då blev han dock tvungen att ge återbud på grund av föräldraskapsplikter. Han ordnade en ersättare och så bokades ett nytt datum för hans medverkan på Galleri Li. Måndagen den 15 oktober skrevs in i Lili Stenmarks och Andreas kalendrar.
När måndagen 15 oktober närmade sig så hade Andreas Norlén emellertid blivit vald till talman och hade som ”vicekung” att hantera det knepigaste parlamentariska läge som Sverige haft på år och dag. Klockan tre på eftermiddagen i måndags skulle Norléns föredrag ha startat i församlingsgården i Skärkind. När klockan slog tre så stod han istället på riksdagens presscenter och meddelade att den andra talmansrundans resultat var att Stefan Löfven från Socialdemokraterna nu skulle ha fjorton dagar på sig att sondera sina möjligheter att bli vald till statsminister. Och när klockan slog tre så var det alltså istället jag som stod där framför dryga 80 personer i en fullsatt församlingsgård i Skärkind.
Mer att läsa: Valets klart största fråga.
Att jag ersatte Andreas Norlén berodde framförallt på att galleristen och entreprenören Lili Stenmark bad mig göra det. Det är nästan omöjligt att säga nej till Lili. Hon ville inte svika sin publik genom att ställa in. Jag skulle ändå vara där för att lyssna på talmannen. Att tala om det politiska läget under rubriken "Hade jag varit talman..." var mig inte fjärran. Och publiken skulle inte tycka illa vara, sa Lili.
Lilis mycket erfarna och samhällspolitiskt engagerade besökare och jag hade en intressant stund där i Skärkinds församlingsgård. Det sas nog för all del ett och annat som en talman skulle ha dragit sig för att säga. Men hade jag varit talman så hade jag nog försökt bete mig ungefär som Andreas Norlén. Det vill säga tagit det lugnt. Inte stressat. Gett de ansvariga politikerna all den tid de behöver i ett svårt läge. I det längsta väntat ut den dag som kanske kommer då inte bara någon, utan den mest lämplige, kan bli vald till statsminister.