Höstterminen närmar sig. Rekordmånga skolelever ska snart strömma till sina skolor där det relativt elevantalet väntar rekordfå utbildade lärare och rektorer.
Huvudparten av Sveriges skolor gör trots ibland mycket kämpiga lägen hyfsat gedigna insatser. Förbättringspotentialer finns naturligtvis överallt - oavsett vad vi sysslar med - men genom hårt arbete, erfarenhet och bra ledarskap så uträttas det dagligen berömvärda pedagogiska och sociala insatser ute på tusentals skolor.
På det stora hela har jag en tämligen väl underbyggd tillit till lärare och rektorer. Jag känner mig tråkigt nog inte alls lika trygg med regeringen i skolfrågorna.
Jag kan inte komma från misstankar och onda aningar om att det blundas och hummas och tummas lite väl mycket på skolverkligheterna däruppe i Rosenbad. Viljan att hålla sig i den politiska bubblan och bjäfsa om betyg och skolval kan bli övermäktig. Viljan att beskriva enstaka framsteg och slumpmässiga ljuspunkter som generella framgångar för "regeringens politik" kan lätt ta överhanden i vilken regering som helst. Det vet vi; det ligger i sakens natur. Och det är inte enstaka småglättiga pressträffar med de skolansvariga statsråden som oroar mig. Det är bristen på riktigt tunga problemorienterade pressträffar som oroar mig.
Att åstadkomma rejäla och strukturella förändringar tar lång tid. Därför vet alla till exempel att resultatförbättringarna för Sverige i senaste Pisa-mätningen inte är den nuvarande regeringens förtjänst. På motsvarande sätt vet alla att de mycket klena kunskapsresultaten i de 100 sämsta grundskolorna inte är den sittande regeringens fel.
Därför borde det inte vara någon missriktad prestige som hindrar skolans statsråd Anna Ekström och Gustav Fridolin från att agera mer naket och bestämt i den för tiotusentals barn och ungdomar helt avgörande frågan om var regeringens gräns går för hur pass dåliga, otrygga och utanförskapsalstrande som obligatoriska och skattefinansierade skolor får vara?
Många barn och ungdomars livschanser hänger på att de får gå i bästa tänkbara skolor. Deras liv är nu; inte sen. Och de kommande åren är de rekordmånga.
Gör mig mer trygg Ekström och Fridolin. Berätta om var gränsen går. Berätta om vad ni tänker göra när gränsen passeras.