Widar Banken Nordea flyttar sitt huvudkontor till Finland. Detta har fått statsminister Stefan Löfven att uttala förståelse för att ”folk är frustrerade och förbannade.” Jag vet inte vilka folk som är ”frustrerade och förbannade.” Utöver LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson som jag sett vifta med armarna i Aktuellt hos SVT och Tobias Baudin som i egenskap av ordförande i Kommunals fackförbund har meddelat att hans fackförbund ska flytta sina affärer från Nordea på grund av flytten till Finland har jag inte noterat särskilt mycket upprördhet och frustration.

Att Nordens största bank väljer att flytta huvudkontoret från Stockholm är självklart inte bra. Runt huvudkontor för stora internationella företag byggs ofta högintressanta kluster av andra företag. Flytten har föregåtts av ett visst politiskt gurgel där bankledningen varslat om eventuella flyttplaner i samband med att regeringen presenterade förslag på nya pålagor för bankerna. Regeringen har delvis lyssnat på kritiken och har skrivit ner avgiftshöjningarna tämligen rejält för de kommande åren. Två steg fram och ett steg tillbaka; skulle man kunna säga. För övrigt en taktik som regeringen tycks ha gjort till sin i flera frågor. Finansminister Magdalena Andersson gick riksdagsmajoriteten till mötes och tog bort två av tre särskilt utpekade skattehöjningar. Vägskatten och entreprenörsskatten ströks medan flygskatten ska vara kvar i modifierat och nedskrivet skick. När riksdagsmajoriteten varnade för misstroendeförklaringar mot tre statsråd så lät Stefan Löfven två gå medan han tog strid för den tredje; Peter Hultqvist. När det gäller skatter och statsråd tycks taktiken ha fungerat. I Nordeafrågan är det dock tyngre. Om det nu alls är rimligt att blanda in Nordeafrågan i den sortens politiska logik/taktik?

Nordea är en stor bank. 25 procent av bankens affärer finns i Sverige. Om villkoren för banken - medlemskap i den europeiska bankunionen, annat skatteupplägg, med mera - är bättre någon annanstans så är det väl inte så konstigt att Nordea flyttar? Regeringen bör hantera sin frustration över detta på ett mer rationellt och moget sätt. Till exempel genom att tänka igenom sin retorik och sin attityd till företagande i det stora hela. I fallet Nordea tycks reptilhjärnan ha slagit till å det grövsta. Att beskriva Nordeas flytt till systerlandet Finland som ett moraliskt svek mot skattebetalarna är såväl fel i sak som frustrerande populistiskt.