Sverige och flera andra EU-länder som till exempel Tyskland har nu i dagarna förhandlat fram avtal som innebär att Afghanistan tar emot medborgare som avvisas med tvång. För Sveriges del handlar det om ett par tusen personer som har fått avslag på sina asylansökningar men som vägrat att lämna landet. Och så länge de har vägrat har Afghanistan vägrat att ta emot dem. En låst position som nu har lirkats upp genom envetna förhandlingar om tjänster och gentjänster länderna emellan.
Avtalet är helt nödvändigt. Sverige kan omöjligen ta emot alla som vill försöka ta chansen att skaffa sig bättre livsvillkor för sig och de sina. Vårt land är ju inte direkt något Vilda Västern där var och en får klara sig själv. Vi är snarare ett Noggrant Norden där de nyanländas försörjning och uppehälle bekostas av det allmänna under ganska långa tider.
Dock är det svårt att känna någon glädje över att människor mot sin vilja nu ska skickas till Afghanistan - ett land där väldigt många av de unga afghanerna aldrig har satt sin fot. Förhoppningsvis tar många saken i egna händer och lämnar Sverige på ett mer värdigt och framtidshoppalstrande sätt.
När regeringen nu lämnar den Kafkaartade papperslösa parentesen och återreglerar invandringen så kommer tiotusentals människor att sättas under press att lämna Sverige. Det är väldigt viktigt att dessa besvärliga processer sköts med humanitet och förnuft i högsätet. Exempelvis bör staten i görligaste mån undvika ut/avvisningar av människor som är välintegrerade och som försörjer sig genom arbete och/eller företagande.
Däremot är det viktigt att regeringen inte vacklar när det gäller det yttre och inre gränsskyddet, håller fast vid ID-kontroller och åldersbedömningar och andra fundament i den reglerade invandringen.
Parallellt med allt detta har vi ett stort behov av en rejäl diskussion om asylrätten; detta instrument som kom till efter andra världskrigets vidrigheter. Det vi nu har att hantera är folkvandringar mot norr och väst. De flesta folkvandrare har inga asylskäl; är inte flyktingar i FN-konventionernas betydelse. Att sortera med asylrätten som redskap är vare sig rationellt eller rimligt. Vilket dagens situation med ineffektiva, vråldyra och inhumana asylprocesser visar.
Asylrätten behöver kompletteras med andra och smidigare legala system för folkvandringsberedskap. Arbetskrafts- och studieinvandring är självklart viktiga spår. Men utöver det?