SVT: s program "Allt för Sverige" har nu hunnit till avsnitt sex i årets upplaga. Upplägget är sedan flera år tillbaka bekant för SVT: s tittare. Ett antal anförvanter till utvandrare från Sverige och till USA kommer tillbaka hit till moder Svea för att söka sina rötter. Av en slump råkade jag halka in i det sjätte avsnittet när jag satte mig vid skärmen i söndags kväll. Jag väntade på Aktuellt och Agenda och orkade liksom inte göra något annat än att sitta där och slötitta på något medan jag väntade på något annat. Men plötsligt tändes mitt intresse.
Erfarna "Allt för Sverige" -tittare får ursäkta om jag nu utnämner något etablerat och vedertaget i programmet till något nytt och nydanande. För mig som sällantittare var greppet som togs i avsnitt sex emellertid just nytt och nydanande.
Anförvanterna till det sena 1800-talets svenska utvandrare till USA delade upp sig i två grupper och flyttade in till en irakisk och en somalisk familj som invandrat till Sverige för några år sedan. Genom att något bekanta sig med de tankar, vedermödor och påfrestningar som irakierna och somalierna dels upplevt i sina hemländer och dels som nyanlända till Sverige så fick amerikanarna en chans att fantisera något mer konkret om hur deras utvandrande anförvanter tänkt och känt då det begav sig.
Det blev en hel del känslofulla diskussioner och samtal i programmet. Vilket är högst begripligt. Har man ett öppet sinnelag så är det lätt att kunna se sig själv i andra; tänka att det där kunde ha varit jag, mina föräldrar eller mina barn.
Folkvandrarnas och främlingarnas villkor och konflikter är nog i grunden sig ganska så lika över seklernas gång. Givetvis har de materiella villkoren förändrats; så är det för folkvandrare liksom för alla andra. Men längst in vid benet dominerar likheterna. De invandrade familjerna från Somalia och Irak i SVT: s program kunde för 150 år sedan ha varit några förföljda svenskar och några skickliga yrkesarbetare som inte fick några jobb i Sverige och som hade råd och mod att ta sig över Atlanten för att pröva lyckan.
Hårt jobb med språk och arbete, sammanhållning och hjälpsamhet i gruppen och nyfiken uppmärksamhet på de infödda är nu som då de första stegen på en framgångsrik integrationsvandring.