Det var ingen överraskning att det var just Centerpartiet och Vänsterpartiet som röstade nej till regeringens förslag om utökade ID-kontroller på bussar, tåg och färjor som kör in över den svenska gränsen. Centern och Vänstern är för tillfället riksdagens mest ideologiska partier. Starkt ideologiska partier kännetecknas framförallt av problem med att förhålla sig till verkligheterna på ett vaket sätt. Vänsterpartiet har förvisso en snart hundraårig vana av att vara tämligen offside i frågor där de gamla nedärvda lärorna kraschar med verkligheterna.
Värre då med Centern vars position i invandringsfrågan numera befinner sig någonstans i närheten av ultraliberala organisationer som Fria Moderata Studentförbundet. Liberala principer är allt. Verklighetsvåndor som förslumning, skolresultat, fattigdom, arbetslöshet och skenande offentliga utgifter är intet. Partiets talesperson i invandringspolitiken är riksdagsledamoten Johanna Jönsson från Stockholm. Jag har lyssnat på henne flera gånger i debatter och när hon hållit anföranden; som vid torsdagens riksdagsdebatt om ID-kontrollerna. Johanna Jönsson tycks inte för ett ögonblick reflektera över sitt uppdrag som riksdagsledamot i den svenska staten. Hennes utgångspunkt är helt endimensionellt inriktad på enskilda individers rätt att utan papper fritt ta sig in i Sverige.
Min poäng här är inte att påstå att det enda sanna och riktiga är att säga halleluja till allt vad regeringen har för sig på det invandringspolitiska fältet. Det jag pekar på är hur mängden ideologi i ett parti påverkar utrymmet för verklighetsanpassad politik. Regeringen är själv ett exempel på detta.
Som Dagens Nyheter redogjorde för i går i ett granskande reportage så tog det mycket lång tid för regeringen att ta till sig de allvarliga krisrapporterna om invandringens omfattning som kom in från landets olika hörn. Den enda begripliga förklaringen till detta är att Miljöpartiet hade något slags ideologiskt veto. Nummer, antal, volym var halvfascistiskt SD-snack. Punkt.
Nå; nu är vi ur den bubblan. Socialdemokratin har så stilla börjat återvända till verkligheterna. Många av Stefan Löfvens statsråd som till exempel Morgan Johansson och Anna Johansson träder fram som medkännande och handlingskraftiga realpolitiker som agerar utifrån hur läget är och inte utifrån hur det borde vara i en annorlunda värld.
Politikens uppgift är i det korta perspektivet att kraftigt bromsa ner antalet asylinvandrare. Uppgiften ska inte förväxlas med en mission att försöka stänga Sverige för invandring. En sådan politik vore direkt skadlig för välståndet och tillväxten för vårt land. Saken är bara den att invandringspolitiken under flera år har varit alltför flummig och världsfrånvänd. När skutan ska vändas krävs därför politiker som tål att skällas för skurkar och banditer av det nya radarparet Jonas Sjöstedt och Annie Lööf.