Jag undrar om det finns något stort och vitalt samhällsområde som är så illa plågat av utspelspolitik som vad skolan är? Det går knappt en vecka utan att rikspolitiker av alla slag och sorter kastar ur sig små och stora förslag om att skolan ska göra det eller detta.
Senast var det självaste utbildningsminister Gustav Fridolin som å Miljöpartiets vägnar krävde att skolan skulle se till så att alla elever har fysisk aktivitet minst en gång om dagen. Min avsikt är inte att specifikt kritisera Fridolin eller Miljöpartiet; de flesta partier har skuld i detta.
Mer att läsa: Ett utmanande problem.
Men självklart har regeringar ett särskilt stort ansvar. Att till exempel på våren hafsa igenom nya timplaner med mer undervisningstid för matematik som ska börja gälla redan efter sommaren, är ett av många exempel på hur skolan drabbas av utspelshungriga politiker.
Att öka undervisningstiden i matematik är givetvis en lovvärd ambition. I ett läge med skriande brist på behöriga lärare i allmänhet och på matematiklärare i synnerhet är det dock ett radikalt slag i luften att utan framförhållning och verklighetsförankring kasta ännu ett uppdrag i knät på svårt prövade skolledare och lärare.
Skolan borde deklareras som en utspelsfri zon i tio år. Regeringen och alla andra politiker har en utmärkt bibel i sin egen Skolkommission som i maj i år presenterade delbetänkandet "Samling för skolan".
Då delbetänkandet lades fram leddes Skolkommissionen av Anna Ekström. Idag är Anna Ekström gymnasie- och kunskapslyftsminister för Socialdemokraterna.
Skolkommissionen lyfter fram några basala utvecklingsområden för skolan. Grundläggande är att skolpolitiken är "långsiktig och bedrivs med tillit från medborgarna och professionerna."
Anna Ekströms kommission sammanfattar vad som krävs: Att vända den negativa resultatutvecklingen i grundskolan och att stärka skolsystemet som helhet kräver ett långsiktigt och uthålligt arbete. (--) Regeringens styrning bör inriktas mot resultat som ska uppnås."
Exakt så.
Anna Ekström bör lyssna på Anna Ekström.