Ann-Charlott Altstadt är vad jag skulle kalla för en "redig vänster" som tar sig an klassiska samhällsfrågor om ojämlikhet, arbetslöshet, utbildning, fattigdom och solidaritet med ett brett och folknära perspektiv. Hon är också en driven debattör och en lysande skribent. I flera år har hon kämpat för att locka vänstern och antirasisterna ut ur sina SD- och identitetspolitiska trygghetszoner och in i den riktiga politiken. Trägen vinner som man säger och en dag kommer säkert saker och ting att förändras i mer positiv mening. Än så länge är det dock tämligen trögt i portgången. Vänstern har lämnat walk over i de frågor som helt dominerar såväl samhällsdebatten och samhällsutvecklingen för nu och många år framåt.
I en krönika i Göteborgsposten (29 maj) skriver Altstadt om vänsterns fixering vid rasismen och vid tankeförbudet mot att "ställa svaga grupper mot varandra". Hennes behändigt korta krönika sammanfattar koncist de problem som vänstern dragit på sig:
"Vägen som Lars Ohly ropade ut på valnatten 2010 – nu tar vi kampen mot rasismen – har äntligen nått en återvändsgränd. Om politiker och opinionsbildare istället kunnat diskutera asyl- och integrationspolitik på ett sansat och sakligt vis hade SD inte ens varit i närheten av riksdagen. För rasism, begreppet som behärskat debatten, är helt obrukbart för att lösa samhällsproblem. I stället har det förhindrat att de ens fick diskuteras. Denna strategi tycks ha lett till att antirasisterna, fotfolk som ledarskikt, inte längre tycks ha ett språk för verkligheten."
Mer att läsa: Vänster med markkontakt.
Intill alldeles nyss var det inte bara vänstern som fastnat i förnekelse av stora och tunga samhällsproblem. SD var så framgångsrikt att även Socialdemokraterna och Moderaterna förföll till fantasifulla skönmålningar av hur lönsamt och bra allt var med invandringen. Nu är det väl bara vänstern kvar där det betraktas som "första anhalten mot förintelsen" att skriva sådant som: "Riksdagens utredningstjänst har 2016 bearbetat SCB:s statistik som visar att för utrikesfödda efter 8 respektive 15 år i Sverige så var bara 25 respektive 34 procent helårsanställda." (Altstadt i Aftonbladet Kultur 23 mars 2016)
En redig vänster borde inte fly verkligheten i tungomålstalande om rasism/antirasism. En redig vänster borde ta sig an de tunga samhällskonflikterna som helt rimligt dominerar ute i verkligheterna.