Trots sin relativt blygsamma ålder (född 1954) har Angela Merkel varit med om otroligt mycket. På en kort lista bör nämnas kommunist, kvantkemist, kristdemokrat, Kohls prinsessa och kansler. Ovanpå allt detta är hon också kvinna i en av män mycket dominerad tysk politisk miljö. Det där med kommunismen ska i och för sig kanske inte överbetonas. Graderna av valfrihet kan diskuteras. Merkel är uppväxt i dåvarande Sovjetkommunistiska Östtyskland och var likt de flesta andra med i ungdomsföreningen Freie Deutsche Jugend.
Mer att läsa: Mobbning med miljarder.
Hon har varit förbundsdagsledamot sedan 1990 och började sin statsrådskarriär 1991 hos den legendariske förbundskanslern Helmut Kohl. Förbundskansler har Merkel varit sedan 2005. Senare i år väntar ett förbundsdagsval där Merkel hoppas att bli vald till kansler för en fjärde obruten period.
Angela Merkel är kort sagt ett slags levande legend. Jag tror det är svårt att övervärdera hennes bedrift att som kvinna från Östtyskland ta sig fram till toppen i det kristdemokratiska blocket i den europeiska stormakten Tyskland.
Och i går var hon i Stockholm för att träffa vår statsminister Stefan Löfven.
Mer att läsa: Våga vara rädd för terrorism.
Ingen av dem är särskilt framfusig eller gapig; de har till synes inga större behov av ständig och upprepad bekräftelse. De är två pragmatiker från vitt skilda världar och erfarenheter som numera delar samhällspolitisk agenda med varandra.
Sverige är förstås en liten spelare i EU. Tyskland är mycket viktigare för oss än vad vi är för Tyskland. Men i det uppkomna läget har de båda länderna flera anledningar att stötta varandra.
Vid pressträffen på Rosenbad sa Angela Merkel att EU bör eftersträva att få till flyktingsamarbeten med länder i Afrika. Avsikten är att skapa "flyktingstopp" av samma karaktär som redan finns i Turkiet. Det är en human ambition som jag utgår från att Löfven stödjer.
Folkvandringarna från syd och öst mot nord och väst är en av vår tids allra största frågor. Vare sig flumliberalism eller taggtrådsträngsel erbjuder några vettiga förhållningssätt. Ska EU klara av saken så krävs nog några rejäla doser av socialdemokratikonservatism á la Merkel och Löfven.