Svenskarna går på semester i en orolig värld. Mestadels stadda vid en god kassa, men många med fjärilar i magen. Och då inte bara för semestervädret.
Det smäller på semestermålen, läget i Mellanöstern och Nordafrika förvärras månad för månad och flyktingströmmen över Medelhavet ökar. Grekkrisen står i fullaste blom, och ingen kan längre hålla reda på vem som lovat vad och vilka tidsgränser som passerats. Än mindre tyda de siffror som det förhandlas om.
Från Ukraina rapporteras om en ny militär uppladdning. Tunga vapen, en del utan tvivel ryska, förs in i konfliktzonerna, i strid med Minskavtalet. Hur många unga ukrainare och ryssar kommer att stupa eller lemlästas i sommar? Hur många civila kommer att drabbas? Finns risk för att konflikten sprider sig till Baltikum, och hur påverkar det i så fall Sverige?
Den som tänkt semestra i Sharm el-Sheikh vid Röda havet, kanske ska ta sig en ny funderare. Sinaihalvön är ett av de mest laglösa områdena i regionen. Det har den varit länge, men nu attackeras den egyptiska armén öppet av terroristgrupper. Frågan är om armén längre kan skydda Sharm el-Sheikh.
Sedan kan man fråga sig om man över huvud taget bör turista i ett land som inte respekterar mänskliga rättigheter och där den folkvalde presidenten sitter i fängelse i väntan på att en politiskt motiverad dödsdom ska verkställas. Det förtryck som den egyptiska regimen utövar mot en stor del av befolkningen, är en anledning till att situationen i Sinai förvärrats på sistone. Våld föder våld.
Jemen attackeras just nu av de gamla svenska vapenkunderna Saudiarabien och Förenade arabemiraten och deras allierade. Förtryck är den viktigaste orsaken till att terrorismen breder ut sig i Mellanöstern. Det legitimerar allehanda upprorsgrupper och ger dem möjlighet att bita sig fast i områden som de erövrat.
Den kontroll som IS etablerat över delar av Syrien och Irak har visat sig svår att rubba, och det finns redan de som förespråkar att man ska ”tala” med IS. De glömmer att IS detonerar bomber och mördar litet varstans, och att deras politiska ambitioner sträcker sig långt utöver de områden som de kontrollerar idag.
Det vore dessutom kapitulation att förhandla med personer som mördar, våldtar och hugger huvudet av oskyldiga människor. Vi borde i stället försöka gripa dem, en i taget, och föra dem till ICC i Haag, där krigsförbrytare hör hemma.
Framför allt måste vi engagera oss i politiska lösningar för att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna i Mellanöstern. Demokratier som Tunisien måste stödjas, och diktaturerna motarbetas.
Detta blev en dyster semesterbetraktelse, men det är tyvärr inte mycket som tyder på att kriserna tar semester i sommar. Tvärtom lär nya stå på väntelistan.