7 januari i år publicerade Folkbladet en insändare av den socialdemokratiske veteranen Robert Höglund. I insändaren ställde Robert Höglund – då ordförande i Gamla Gardet; en stor och aktiv S-förening i Norrköping – frågor om den islamska religionens koppling till våld och terror. Några dagar senare tvingades Höglund skriva under ett papper där han begärde utträde ur partiet. I mina ögon är det ingen tvekan om att S i Norrköping överreagerade på ett olyckligt sätt. Jag hoppas att riksdagsledamoten Teresa Carvalho som nyligen valts till ordförande för S i Norrköping ska kunna lägga prestigen åt sidan och välkomna Robert Höglund tillbaka till Socialdemokraterna.
Av alla brev och telefonsamtal jag fått från äldre socialdemokrater i Norrköping och runt om i Sverige förstår jag att Robert Höglund är en aktad och ansedd person i sin generation. Att han skulle vara rasist eller främlingsfientlig uppfattas som ett mycket dåligt skämt. Robert Höglund är en flitig skribent i Folkbladets spalter. Jag kan inte se att det i det han publicerat i våra spalter finns en tillstymmelse till grund för anklagelser om något som ens kan vara i närheten av ett uteslutningsärende.
För mig är det obegripligt att en person inom socialdemokratin ska kastas ut ur partiet för att hen redovisar kritiska ståndpunkter och åsikter om kopplingar mellan islam, muslimer och våld, terror och en del gamla medeltida sedvänjor. Att Höglunds åsikter och uppfattningar inte var helt underbyggda i alla delar är väl uppenbart. Men om något sådant – alltid helt underbyggda och verifierade ståndpunkter – ska vara krav för medlemskap i S så blir det inte många kvar i partiet. Och ett partis ”värderingar” kan väl inte vara av slaget prinsessan på ärten; så känsliga att varje medlem alltid måste uttrycka sig exakt enligt stadgarnas ideologiska huvudparagraf?
Min vädjan till Teresa Carvalho är således inte enbart en vädjan för Robert Höglund. Jag styrs också av omtanke om socialdemokratin. Socialdemokratins historiska framgångssaga bygger på att partiet är en bred kyrka där den som betalar sin medlemsavgift någorlunda regelbundet, inte vänstrar med andra partier och inte skämmer ut partiet med totalt avvikande åsikter kan vara medlem. Uteslutningsärenden är därför extremt ovanliga inom socialdemokratin. Här ska de allra flesta kunna känna sig välkomna. Vilket i sin tur speglar socialdemokratins klassiska förmåga att vara ett seriöst alternativ för de allra flesta i de allmänna valen.
Uteslutningar och ideologiska bråk om ”vem som är mest äkta och riktig partist” var ett signum för de forna vänstersekterna och är en börda som plågar och kännetecknar SD idag. Dra inte in socialdemokratin i det träsket.