Tisdagen den 13 mars hade religionen socialdemokratin i sitt grepp. På morgonen bjöd statsråden Ardalan Shekarabi och Anna Ekström in till en pressträff där budskapet var att partiet vill förbjuda de cirka 70 religiösa skolorna som finns i Sverige. Vid lunchtid bjöd partiets religiöse ledare Ulf Bjereld in till en pressträff där han - i egenskap av statlig utredare - presenterade förslag på nya regler för hur det 50-tal bidragsberättigade trossamfund som finns i Sverige ska kunna uteslutas från den krets som får dela på cirka 80 miljoner i statsbidrag per år.
Denna anhopning av religiösa stridsfrågor på en och samma dag är minst sagt ovanlig för såväl socialdemokratin som för det officiella Sverige i stort. Det nymornade religiösa intresset har säkert - som man säger - sina randiga skäl och rutiga orsaker.
Mer att läsa: När journalister slutar granska.
Religiösa skolor och statsbidrag till religiösa trossamfund är flerbottnade spörsmål nuförtiden. Jag växte själv upp i ett Sverige där sådant var ickefrågor på ungefär samma sätt som att i stort sett ingen gick och funderade på vilket parti som skulle regera efter nästa val. Socialdemokraterna styrde jämt, alla skolor var kristna med psalmsång och bordsbön och alla var med i den kristna statskyrkan.
Nu är det annorlunda. De 59 kristna skolor som finns kvar har av statsråden att döma transformerats till samhällsfaror som hotar demokratin och som därför måste förbjudas. Trossamfunden - varav de allra flesta är kristna - hotar demokratin och behöver enligt Ulf Bjereld kunna uteslutas från statsbidragskretsen. Och Socialdemokraterna möter stenhård konkurrens om regerandet. Detta senare - de numer mer osäkra valresultaten - har samband med förbuds- och restriktionskraven.
Det finns antagligen skäl att slå ner på eventuella förtryckande sekter i någon skola och i något trossamfund. Vilket jag verkligen hoppas också görs när det behövs. I det stora hela är det ju emellertid helt uppåt väggarna att försöka ge bilden av att de här få skolorna och trossamfunden bedriver något slags omstörtande verksamhet.
Istället för att agera rationellt och sakligt och stänga ner de farligt dåliga skolor och trossamfund som finns så leker man något slags visklekar. Religiös blir täckord för extremism som blir täckord för islam/muslim.
Det är dålig politik.