Fredagen före julhelgen och på annandagen gjorde finansminister Magdalena Andersson (DN 22 december) och statsminister Stefan Löfven (TT 26 december) viktiga uttalanden. Finansministern talade tydligt om att de stora bristerna i integrationen av nyanlända till Sverige beror på att det har kommit för många på en gång. Statministern talade å sin sida om tiggeriproblemen och meddelade att han gärna såg en överenskommelse i riksdagen om hur Sverige ska kunna fasa ut tiggeri från den samhälleliga vardagen.
Invandring och tiggeri är egentligen två frågor med tämligen självklara socialdemokratiska svar. Intill för bara några år sedan var den vedertagna uppfattningen såväl högt som lågt inom S att invandring - alldeles oavsett grundorsak för invandringen - ska ske inom rimliga volymer. Detta därför att inte påfrestningarna på de allmänna och skattefinansierade systemen ska bli för stora och därför att inte ge syn för sägen åt den ungefärliga fjärdedel av befolkningen som oavsett konjunktur bär på invandringskritiska "gener". Tiggeri var överhuvudtaget ingen fråga inom S. För något knappt decennium sedan var det också mycket svårt att tänka sig att någon aktiv och med förtroendeuppdrag behängd socialdemokrat skulle argumentera för att rätten att tigga var ett viktigt ideologiskt ställningstagande.
Under senare år har saker och ting emellertid förskjutits. Socialdemokratin har blivit lite ”lösare i köttet” och det är också glesare i partibänkarna. Partiet har gradvis förskjutits i det som kallas identitetspolitisk vänsterinriktning. Och har också tvingats anpassa sig till miljöpartiets perspektiv.
Enskilda personer har därmed tagit samhällsperspektivens plats i debatten. Fattigdomen som samhällsproblem har i de identitetspolitiska kretsarna smält ner till enskilda fattiga människor. Migrationer och folkvandringar som samhällsfenomen/problem har på motsvarande smält ner till villkoren för de enskilda migranter som tagit sig till Sverige.
För S – vars auktoritet och förtroende helt bygger på att vara en kraft som har förmåga att styra samhället på ett klokt sätt – har vänsterns inflytande över politiken varit mycket påfrestande och riskabel.
Beskeden från Andersson och Löfven är välkomna. S behöver återta förlorad mark i dessa viktiga frågor.